top of page

Sökresultat

19 elementos encontrados para ""

  • OMDÖMEN | Peter Ekberg Pelz

    ”Peter Ekberg Pelz har genom åren blivit mest uppmärksammad som en lysande Bellmantolkare – både för sitt framträdande live och på skiva. Hans tolkningar har ofta rosats av kritikerna men också skapat debatt genom sin egensinnighet, lek och experimentlusta. Fredmans / Stockholms Stadsmusikanter heter hans egen lilla ensemble från företrädesvis Stadens Filharmoniska orkestrar. Första Bellman-skivan kom 1985 / Proprius inspelat Stockholms konserthus stora scen. Har spelat Bellman i Lars Forsells Haren och Vråken” Från Förord - BELLMANBOX MUSICA SVECIA / PROPRIUS "Peter Ekberg Pelz är en av vår tids mest självständiga och intressanta artister vars Bellmantolkningar har rosats av kritikerna" SVENSKA RIKSTEATERN "Under hela mitt liv som utövande musiker, arrangör, komponist och pedagog har jag aldrig träffat på någon som artisten Peter Ekberg Pelz som på ett så unikt och kongenialt sätt förenat de musikaliska, textliga och sceniska element som Carl Mikael Bellmans verk utgör." ULF G ÅHSLUND "Detta är ingen behaglig Bellmansång, utan en andlig upplevelse helt av egen art - en slags musikalisk expressionism. Likt Bellman själv gör Peter Ekberg Pelz heller aldrig samma epistel två gånger på samma sätt. Ändå - Vilken disciplin, vilken intensitet! Vilken inlevelse!" PAUL BRITTEN AUSTIN Nu när Bellmans 250-års jubileum nått sitt slut efter 14 dagars firande och 180 aktiviteter har man för första gången utsett en Stockholms Fredman - sångaren Peter Ekberg Pelz. För insatser som Bellman tolkare och för därmed utfört arbete att förläna Stockholm vår Stolta Stad - en ny ton i historisk anda. ​ Peter Ekberg Pelz vann en enig jurys röster eftersom han med sin dramatiska tolkning och känsliga textanalys i Fred Åkerströms efterföljd, sedan flera år bidragit till att öka förståelsen för de livsskildringar som Bellman skapat, men också intresserat en växande generation för 1700-talets Stockholm. NAMN och NYTT DN - STOCKHOLMS HANDELSKAMMARE RADIO STOCKHOLM Här har vi en stor konstnär. Man hör att det är på riktigt... SVERIGES RADIO "Det finns en nakenhet i Peters sång som är ovanlig hos dagens artister. Denna nakenhet beror på att Peter inte nöjer sig förrän hans röst är helt fri från konstlade uttryck och tillgjordhet. Hans strävan efter äkthet och närvaro i sången passar synnerligen väl ihop med Bellmans lyrik som så ofta är mycket personligt beskrivande inom områden som sällan blir omsjungna." LENNART HALLSTRÖM Studiotekniker Tyst Studio Åfors Småland "Har lyssnat på Youtube på din koncert du gjorde för 3 månader sedan. Jag lyssnar förstås på mitt sätt. Jag blir varm, jag blir berörd och världen stannar i 30 minuter. Tack Peter för den stunden! Kram" Lottie

  • SAMARBETEN | Peter Ekberg Pelz

    Musiker To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key. ​ ​ Ann-Sofi Söderqvist Arne Forsén Backa Hans Eriksson Carl-Johan Westfelt Charlotta Hasselquist Nilsson Eva Möller Gertrud Stenung Gregor Hendler Jan Levander Jonas Forsell Jonathan Bought Kenneth Arnström Lars Örback Malou Meilink Martin Östergren Mats Klingström Mikael Karlsson Mirjam Pfeiffer Per-Åke Holmlander Pia Olby Simon Stålspets Svante Söderqvist Ulf G Åhslund Walther Årlind Grupper To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key. ​ ​​ Freskkvartetten Herrgårdskvartetten Mynta Samis Underhållningsorkester Sophisticated Ladies Stockholms Salongsorkester Stockholms Sinfonietta Stockholms Stadsmusikanter Stråkkapellet Yggdrasilkvartetten ​ Arrangörer To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key. Anders Dahl Anders Ekdahl Jan Levander Karl Dolk Mats Nilsson Ulf G Åhslund Walther Årlind William Lind Skådespelare mm. som Ulla Winblad To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key. ​ Görel Crona Kim Anderzon Linn Larsson Monica Nordquist Pia Olby Regina Lund Författare: To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key. ​ ​ Elisabeth Hermodsson Ernst Brunner Paul Britten Austin Ylva Eggehorn Sofia Nyberg Konstnärer: To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key. ​ Astrid Rietz Barbro Paulsson Weaver Francine Lee Finer ​ Inger Edelfeldt Lena Hoel Aldén Maj-Britt Niklasson Peter Dahl Rose Britten Austin Rurik Bladh Press och produktionsbilder: To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key. ​ Barbro Paulsson Weaver Elisabet Lundström Eva Karlsson Germund Sellgren Gert Johansson Lars Björne Paul Knispel Per Myrehed

  • Bilder | Peter Ekberg Pelz

    Bilder Galleri Peter Ekberg Pelz Peter Ekberg Pelz Fotograf: Curt Bjernevi Peter Ekberg Pelz Fotograf: Per Myrehed Peter Ekberg Pelz Glasplåt bild. Fotograf: Eva Karlsson Peter Ekberg Pelz Foto: Eva Karlsson Peter Ekberg Pelz Foto: Mats Klingström Peter Ekberg Pelz Foto: Kristina Berggren Peter Ekberg Pelz Foto: Kristina Berggren Peter Ekberg Pelz Foto: Germund Sellgren Peter Ekberg Pelz Foto: Germund Sellgren Peter Ekberg Pelz Peter Ekberg Pelz Foto: Studio Pan Peter Ekberg Pelz Foto: Studio Pan Peter Ekberg Pelz Foto: Curt Bjernevi Peter Ekberg Pelz Foto: Studio Pan Peter Ekberg Pelz Foto: Kristina Berggren Peter Ekberg Pelz Foto: Jonas Wall Peter Ekberg Pelz Foto: Paul Knispel Bellman, apan och jag Peter Ekberg Pelz Foto: Kulturhuset Peter Ekberg Pelz Foto: Lili Peter Ekberg Pelz Foto: DN Peter Ekberg Pelz Foto: Spelning Wasamuseet Stråkkapellet Stråkkapellet

  • Album undersida | Peter Ekberg Pelz

    Himmel du andas PROLOG Intro till Döden ger liv. Himmel du andas! -se skönheten i åldrandet, förgängligheten och inte minst kunna vara tacksam över att fortfarande andas efter erfarenheter av Covid-19 och PostCovid… ​ Allting har sin tid. Att födas har sin tid. Att dö har sin. Att förbereda sig för livet efter själva tillblivelsen tar sin tid – ofta kring nio månader. Att förbereda sig för döden har för mig uppfyllt en mycket ansenlig tid men har allt efter tidens gång blivit en öppnare mot LIV! När jag var tio månader hamnade min mamma på sjukhus nära döden i svår lunginflammation under en längre tid. En barnflicka 17 år anställdes för att ta hand om det skrikande barnet vars smärta var för stark för den unga jungfrun som till slut fick nog och såg som enda utväg att med en kudde kväva det outhärdliga ljuden som kom ur bebisens mun. Min nära döden upplevelse med svårigheter att få luft har varit ett stort trauma under delar av mitt liv. Den räddande ängeln som kom och avbröt denna alltför tidiga död var farsan. Tack Pappa! ​ Bild: Barbro Paulsson Weaver Gubben är gammal Epistel N:o 27 Möte med åldrandet. ”Gubben är gammal urverket dras. Visaren visar timman ilar---” Nu har jag själv snart med råge överlevt min pappas ålder. Men farsgubben du kunde väl för helvete ha väntat med att dö själv tills jag hunnit bli vuxen på riktigt. Du var ju aldrig sjuk inte ens förkyld. ​ ​ Bild: Barbro Paulsson Weaver Födslosång Epistel N:o 43 Om sårbarheten i att föda, födas och leva i denna så obarmhärtiga närhet till döden och ”masken dold i blomman bådar blommans död. Allt suckar för naturens lag…” Bild: Barbro Paulsson Weaver Bild: från skulptur Astrid Rietz Vaggsång till min son Carl Bild: Barbro Paulsson Weaver Kan smärtan av att förlora sitt barn någonsin lämna? Vårt behov av tröst av nytt liv vaggar oss till sömns… ​ Var själv väldigt rädd för att skaffa barn och dröjde väldigt länge. Skyllde på min pappa som sagt: blir du musiker så passa på att turnera fram till 50 års ålder, men sen är det full satsning som gäller. En stor tacksamhet över den fantastiska tid som sedan kom - att ha och vagga sina barn till sömns. ​ "Tack älskade pappa för en barndom med dig på 50-talet! Du som hade modet att vara starkt närvarande i både din manlighet och kvinnlighet och inte minst i ditt barn. Önskade väl ibland att du skulle vara lite mer vuxen och vanlig som dom andra farsorna på gården. Men att ofta komma hem från plugget och bli mottagen med cellomusik och varm choklad av sin hemmapappa var ljuvligt! Nu är det höst en tid att släppa taget och låta löven falla i övermorgon fyller du 128 år. Grattis🎶❤️ PS. Efter den dagliga sagostunden med min syster och mig i gungstolen kunde du säga: Min son akta dig för att för mycket söka kunskap i böckerna och orden. Man kan bli konstig i huvudet. - Det är kvinnorna som bär på kunskapen om livet." - Från Facebook 24 sep 2018. ​ Våra avsked till våra kära ser så olika ut. Här ett porträtt ur tiden när Grälmakar Löfbergs maka lämnat in skylten. ”Hon från Dantobommen skildes idag. Torstig var hon och torstig är jag, Vi är torstiga alla!” Märk hur vår skugga Epistel 81 Bild: Barbro Paulsson Weaver Jag får ett samtal från Ulf G Åhslund som säger Cornelis är död! Nu finns det bara en galning kvar i det här djävla landet som jag kan tänka mig att jobba med och det är du. Jag skiter i pengar. J ag spelar och arrar till dig gratis och om du vill kan du få använda arrangemang jag skrivit till Cornelis. Du har en vecka på dig att bestämma dig och förresten skulle du vilja gå på Cornelis begravning med mig? Efter begravningsceremonin i Katarina Kyrka sitter vi på Mosebacke på tjusigt uppdukat kyrkkaffe. Emellan Ulf G Åhslund och mig sitter prästen Lennart Koskinen. En stilla stämning infinner sig tills en kvinna mittemot oss reser sig och utbrister: Det är jag som är Fatumeh - som Cornelis sjunger om – Det är jag som är FATUMEH! ​ Då reser sig blixtsnabbt kvinnan bredvid henne och skriker: I helvete heller det är jag som är FATUMEH - varpå hon utdelar en rak höger, så att den först nämnda hamnar mitt uppe på det dukade bordet. Kaffekoppar, fat och tårtbitar far runt som ett fyrverkeri på nyårsafton. Ulf och jag kastar en snabb orolig blick på varandra innan prästen Koskinen reser sig och på sin vackra finlandssvenska dialekt utbrister: DET HÄR SKULLE VERKLIGEN CORNELIS HA GILLAT! ​ Sommaren 1987 efter avslut på Västerviks Visfestival kommer en kollega Lasse Tennander fram till mig och säger: För fan Peter du som är uppvuxen i en arbetarförort - Hur kommer det sig att du kör med ett gäng utklädda överklassmusiker? - Ja vad svarar man på det? Vi på gatan såg ju dom som fanns norr om Slussen som minst sagt främmande varelser. Varför leker jag med dom? (Första 3 åren i en etta i Hammarbyhöjden sedan i nya söderförorten Kärrtorp - men med en farsa som jobbat som musiker. Vi på gatan såg ju dom som fanns norr om Slussen som minst sagt främmande varelser. Kanske tillhörde man nån slags trasprolitariat.) ​ Något senare samma kväll stod jag vid pissrännan bredvid C ornelius Vreeswijk som jag uppfattat stått och lyssnat snett bakom i kulissen. "Du det kändes lite kymigt att ha snott från ditt gitarrarrangemang från ”Märk hur vår skugga” till det jag gjorde med dessa "utklädda musiker från ..." Känn inte så - du gör det så vackert sa Cornelis och såg på mig stillsamt med sina varma ögon. När vi sen efteråt hamnade på krogen tillsammans med våra musiker var han väldigt lågmäld, mådde inte så bra och ville åka hem ganska snart och sedan dröjde inte länge innan han lämnade in för gott den 12 november 1987. ​ ​ ADAGIO Bild: Barbro Paulsson Weaver "Att vara eller att inte vara - att andas eller inte andas. Det är frågan" Allting har sin tid Till kära mor på Bruna Dören Epistel 24 ”Kära Syster mig nu lyster med dig tala förrn jag dör” ​ Bild: Från 250 års jubileum av Bellmans födelse. Kim Anderzon och Fredmans Stadsmusikanter. I min egen Ulla Winblads "bajenblåsa" LÅTTEXT | LYRICS Källarsång Sång 15 ”Se stjärnorna de blänka och nattens kulna dimmor stå.Jag orkar ej mer tänka. Ej se, än mindre gå…” ​ Bild: Peter Dahl Vårt liv... är en maskerad Där mången synes glad Men under masken gråter du Ska vi slå vad? ​ ​ Bild: Barbro Paulsson Weaver Drick ur ditt glas E p istel 30 Sjung, läs och glöm... Tänk, begråt och begrunda! Skull du åstunda ​ Ännu en fä lsup? Vill du dö? ​ Nej gutår! Bild: Peter Dahl Är jag född så vill jag leva... Sång 16 Bild: Bebisbild av Peter Ekberg Pelz. Var tid har sina kompromisslösa sjukdomar. Lungsoten och pesten tog många liv på 1700-talet. En stor del av Stockholms befolkning strök med. Man hade inget annat vaccin att hoppas på än alkoholen som medicin… JAG ANDAS ÄN! ​ "Är jag född så vill jag leva och må väl på bästa vis. Sjunga visor, dansa polska uppå rosor gå - klappa den mitt hjärta tänker på." Bild: Big Bang - födelsen av Maj-Britt Niklasson Träd fram du nattens gud Sång 32 Naturen som tröst och läkedom. Beställdes av min svärfar Bellman kännaren, författaren och översättaren Paul Britten Austin att lära mig inför hans stundande död och begravning. ​ Musik: Stråkkapellet Jan Levander Gregor Hendler ​ Gregor Hendler Bild: Barbro Paulsson Weaver Glimmande Nymf Epistel 72 Bild: Francine Lee Finer Här ur denna oerhört sensuella erotiska epistel träder en stor innerlig ömhet fram. ”Cajsa Du dör- Himmel hon andas! Döden ger liv” är ett uttryck för den yttersta hänryckning. Den fysiska känslan av världens försvinnande under kärleksakten. Att våga förlora kontrollen – utlämnad. Kvinnan i mannen får blomma. ​ Orgasmen: Den så kallade lilla döden Av Åsa Jonsson I århundraden har människan varit fascinerad av sin sexualitet. Den har beskrivits i text och bild ända sedan människan började lämna dylika spår efter sig. Vi är fascinerade av vår egen dödlighet – och av vår odödlighet. Anne Rices vampyrböcker beskriver ovannämnda koppling på ett i det närmaste övertydligt sätt. Varje död som sker genom vampyrernas blodsugande beskrivs som en orgasm för både offer och förövare. Lust och rädsla är ofta intimt förknippade. Det är naturligt att vara rädd för döden; både för att förlora nära och kära men även att vi själva ska förloras. C. A. Ehrensvärd har tecknat ett samlag i en likkista sett från dess fotända. Sammanblandning av död och liv? ​ Man brukar säga att man aldrig är så nära döden som när man nyser. Det kanske är sant, år andra sidan är det orgasmen som brukar kallas för "den lilla döden". Det är dock inte alla orgasmer som kan få detta epitet. Det är när orgasmen blir så kraftig att blodtillförseln till hjärnan tillfälligt stryps som "den lilla döden" inträder. Det ger njutningen ännu en dimension där den balanserar på gränsen till vad som kanske går att jämställa med döden. När hjärnan måste klara sig på mindre syre så stänger den av alla oväsentliga funktioner och det är på gränsen till svimningen som "den lilla döden" inträder. I det ögonblick som orgasmen når sin höjdpunkt kan en känsla av overklighet vara det sista steget mot den lilla döden. ​ Många människor försöker uppnå den lilla döden på artificiella sätt. Genom att strypa syretillgången till hjärnan kan man uppnå detta benådade tillstånd vilket gör att "strypsex" har sina anhängare. Det är dock ett sätt som kanske för en närmare till den "stora" döden än man hade tänkt sig. ​ I längtan och jakten efter orgasmer finns kanske en längtan efter att få dö en smula, att för en stund lämna det jordiska – om än genom den mest jordiska av handlingar. Känslomässigt är vi kanske aldrig så nära döden som i det ögonblick som vi bejakar livet som mest. Allt förvandlas Movitz blåste en konsert - Epistel 51 Under inspelning i Dwarf Studio med Jan Levander som spelande dirigent flög stråken plötsligt ur handen på Viktoria Nilsdotters (alt violinisten) var på ett fniss utbröt. "Varför skulle man ta bort detta underbara" säger producenten Peter Ekberg Pelz - "Vi behöver mera fniss!" ​ Episteln har undertiteln "Angående konserten på Tre Byttor" ("Angående konserten på Tre tunnor"), med namnet på en restaurang i Djurgården i Stockholm . Melodin är lånad från George Frideric Händels opera Acis and Galatea från 1718 . (Wikipedia) Allt förvandlas - Sång 39 Gubben Noak - Sång 35 Bild: Rurik Bladh ​ Noak betraktas sedan gammalt som drinkarnas skyddspatron han är den första berusade person som historien känner och Noah var en Åkerman och det första som planterade en vingård. Men när han drack av vinet, låg han drucken och låg blottad i sitt tält. (Ur första Moseboken kapitel 9) " Gubben Noak " ("Old Man Noah", ursprungligen " Om gubben Noach och hans fru " eller bara " Gubben Noach ", och sedan 1791 även " Fredmans sång n:o 35") [1] är en traditionell svensk sång, en dricksång och bibelsång skriven 1766 eller tidigare av Carl Michael Bellman . [2] Låten är möjligen den mest kända av alla Bellmans verk. Låten publicerades till en början anonymt av rädsla för kyrkan. År 1768 försökte Lundakapitlet få alla exemplar av sången och andra bibliska travestier förstörda. Eftersom han var lite rädd för kyrkan valde Bellman att först publicera låten anonymt på broadsheets i hela landet; även om det då var allmänt känt vem som hade komponerat den extremt populära låten. År 1768 reagerade Lundakapitlet med att skicka ett brev till stiftets präster, där man försökte samla alla tryck och avskrifter av "Gubben Noach" och andra bibliska travestier, för att få dem förstörda. [2] [11] [12] ( Wikipedia) Allt förvandlas allt går omkull - Sång 39 Bilder: Rurik Bladh (Ur andra mosebok 29) Prästvi gningen ​ Detta är vad du skall göra när du viger dem till präster åt mig. Tag en ungtjur och två felfria baggar, osyrat bröd, osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja. Gör dem av siktat vetemjöl och lägg dem i en korg, och bär fram dem i korgen som offergåva tillsammans med tjuren och de två baggarna. Du skall föra fram Aron och hans söner till uppenbarelsetältets ingång och tvätta dem med vatten. Och du skall ta kläderna och sätta på Aron tunikan, kåpan till efoden, efoden och bröstväskan och binda ihop alltsammans med skärpet. Sätt sedan turbanen på hans huvud och fäst det heliga diademet på den. Tag smörjelseoljan och häll den på hans huvud och smörj honom. Sedan skall du låta hans söner träda fram, och du skall klä på dem tunikor och spänna om dem bälten och sätta på dem huvudbonader. Så skall de ha rätten till prästämbetet för alltid. När du prästviger Aron och hans söner. Till Mutter på Tuppen - Epistel 67 Daterad till sannolikt 1772. Sångens "jag" är till största delen Mutter på Tuppen, men växlar då och då till Movitz. Källmelodin är en känd äldre svensk militärmarsch, möjligen "Stånd-Drabant-marschen". Bild: Rurik Bladh ​ Bild: Peter Dahl ​ Solen glimmar - Epistel 48 ​ Var uti avmålas Ulla Winbladhs hemresa från Hessingen i Mälaren en sommarmorgon 1769 Källan till musiken kan vara en gamm al fransk visa. Bild: Ernfried Wahlqvist "Vågornas brus och vattnets rörelser tog mina sinnen till fånga, förjagade varje annan rörelse ur min stjäl och försökte den i ett behagligt drömeriet Vattnets hävningar och sänkningar dess oavlåtliga men rytmiskt svällande brus ersatte dom inre rörelser hos mig som drömeriet utplånat, och var nog för att låta mig njuta min tillvaro utan mödan att tänka då. Då och då födes en svag och kortvarig förnimmelse av alltings obeständighet i denna värld som i vattenytan fick sin bild." Jean Jacques Rousseau Bild: Ernfried Wahlqvist Ulla min Ulla - Epistel 71 Att uppvakta, våga visa intresse, lust - kärleken till kvinnan, naturen mat och dryck. En serenad framsjungen under middagstiden med glimten i ögat. Bilder: Lena Hoel Epistelns handling utspelas på Fiskartorpet på Djurgården i Stockholm, på udden mellan sjön Laduviken och kärret Uggleviken .[2] Dikten är en parodi på serenaden : Ulla står i fönstret på krogen och beundraren Fredman sitter på sin häst ett stycke nedanför, men det är middagstid. Beundraren lägger dessutom lika mycket energi på sin beundran av den omgivande naturen som av Ulla; varje strof består av två delar: först en uppvaktning i dur, sedan en naturlyrisk refräng i moll.[3] I första strofen uppvaktar Fredman Ulla med en inbjudan till lunch på smultron , ruda och svalt vatten, och förklarar i höviska men eggande vändningar hur värdshusets dörrar slås upp av sommarens vindar. Andra strofen är till en början en jämförelse mellan landets frid och stadens jäkt, innan Fredman ber Ulla att pigga upp honom med skorpa och Hoglandsvin , där han sitter till häst. I tredje strofen framstår hästen tydligt som en sexuell metafor, och passionen får fritt, men fortfarande anständigt, spelrum.[4] (Wikipedia) ​ ​ Dansmästarn - Epistel 69 Bild: Peter Dahl ​ Trots att omgivningen skämtar om Mollbergs talanger som dansmästare tar han sig själv på fullaste allvar. Visst behöver vi små Mollbergare i vår värld. Dom eller vi är inte bara löjliga, eller hur? Menuett Dm Johan Wikmanson cellist, organist och v än med Bellman Ur Stråkkvartett Opus 1 D-moll tillägnad Joseph Haydn. Menuett är en dansrytm i lugn tre fjärdedelstakt , som oftast dansats som pardans men även förekommit som gruppdans. Namnet menuett är franska; menuet kommer ursprungligen från ordet menu, liten. Namnet syftar troligen på menuettens korta steg, pas menus. Vid sin höjdpunkt under sjuttonhundratalets förra hälft var menuetten elegant, sirlig och ceremoniell. ​ Ursprungligen var menuetten en dans som dansades vid hov och på fina herresäten; den introducerades vid det franska hovet kring 1650, var som populärast på 1700-talet och levde kvar in på 1800-talet. Dansen spred sig även till den lantliga befolkningen, och menuetter är därför vanliga i spelmansmusik främst i de svenskspråkiga delarna av Finland , där den fortlevt i obruten tradition ända till våra dagar, men finns även dokumenterad i Värmland och vissa andra trakter i Sverige . Menuetten som dans finns i levande tradition åtminstone i Österbotten [1] . Dom dyrbaraste gåvor utösas oftast av den lekande - läkande naturen Akvarell bild: Lena Hoel & Skulptur (ko): Rurik Bladh Dyrbaraste gåvor - Pastoral - EP 80 Fredmans epistel n:o 80 med början Liksom en herdinna är en herdedikt – eller en parodi på en sådan – i Fredmans epistlar av Carl Michael Bellman . Episteln bedöms vara skriven 1789 eller 1790. Melodin är inte känd från annat håll. Första strofen är en parafras på dikten L'art poétique av Nicolas Boileau , där auktoriteten Boileau slår fast att en herdedikt ska vara enkel, utan konstlade manér. Bellmans visa börjar som en älsklig herdedikt helt enligt accepterad smak, för att bli alltmer konkret realistisk och sluta i en tydlig hänsyftning på Ulla Winblads och Mollbergs samlag. Bellman dedicerade episteln till skalden Kellgren , som 1778 avfärdat Bellmans alster som grova och osmakliga. -Wikipedia (Textkommentarer till epistel n:o 80) Peter Ekberg Pelz Fotograf: Paul Knispel M alou Meilink Back a Hans Eriksson & Malou Meilink. ​ Fjäriln vingad - Sång 64 Fjäriln vingad syns på Haga eller Om Haga är den 64:e sången i Carl Michael Bellmans samlingsverk Fredmans sånger utgivna 1791. Den har varit vanlig som allsång . Sången skrevs till en början som vädjobrev till Gustaf Mauritz Armfeldt , troligen i början av 1791, för att skaldens hustru Lovisa skulle få posten som åldfru vid Haga slott som höll på att uppföras, men omarbetades till utgåvan av sångerna, bland annat genom att två verser ströks och ersattes av en enda. Sången dedicerades om till herr kaptenen Kirstein som vid denna tid var skaldens hyresvärd på Klarabergsgatan .[1] [2] ​ Texten är uppbyggd så att den skildrar hur våren anländer till Haga, med början i första strofen hos småkryp, via landskapet i stort med ängar, bäckar och skogar i den andra, och mytiska najader i Brunnsviken i den tredje, som skickar upp höga kaskader av vatten. I sista strofen möter diktens jag sin älskade i parken under åsyn av den milde konungen, som möjliggjort allt detta. Dikten blir alltså en hyllning till Gustav III , men på en tämligen abstrakt nivå.[3] (Wikipedia) Den snåle och tilltagsne gästen - Sång 60 "Du har att fodra av mitt sinne" Avskrift från 1787. En parodi på bordsvisa i växelsång mellan gästen och värden. Melodinkällan är inte funnen, men melodin är mycket känd och dess ursprung troligen tyskt. ​ Den kan mycket väl vara skriven vid ett speciellt tillfälle, den sista stråfens skål ger onekligen ett autentiskt intryck. Peter Ekberg Pelz framför med elegans denna svårsjungna visa. ​ Musica Svecia / Proprius Gråt fader Berg - Epistel 12 Elegi över slagsmålet på Gröna Lund. Tröst och solidaritet tillsammans med polarna. Fader Berg har fått på käften för att han dansat med en annans flicka. Men nu uppmuntras han att blåsa med sin spruckna läpp - men då har han snart blivit påmind om sin onda rygg. Glömmer han sin fallenhet till krogs slagsmål och utbrister i pacifistisk anda: "En örfil kan undvikas när man som ingen ger" Det är som Jesus själv skulle ha uttryckt det. ​ "Gråt Fader Berg och spela, Elegi över slagsmålet på Gröna Lund eller Fredmans epistel n:o 12 är en av Fredmans epistlar , skriven sommaren 1770 av Carl Michael Bellman , satt till en melodi hämtad från arian The flocks shall leave the mountains ur Händels opera Acis och Galatea .[1] I texten inleder Fredman, ackompanjerad av Fader Berg på flöjt, i enlighet med ett mönster från klassiska elegier och mediterar över numer förgången storhet och tidens härjningar, innan man får se att det som nu förhärjats är en kroglokal de beginner sig i. Det som härjat den är ett slagsmål, och i slutet får man i naivt predikande stil reda på vad som varit orsaken: Fredman har blivit full, druckit upp en soldats öl och dansat med någon annans flicka. Som ofta annars i epistlarna bygger denna således på en kontrast mellan den skira melodin och det elegiska anslaget, och den betydligt mer krassa verkligheten.[2] " - Wikipedia. Slidder Sladder - Skruva fiolen EP 2 Hommage till Carl Johan Westfelt Yggdrasilkvartetten Loka Brunn kyrka Sjung dansa och var glad - svara ja så blir vi glada. Stråken släng—ganska riktigt! Ditt kall är viktigt. Båd för Öra Syn och Smak, Fram med basfiolen - Epistel 7 Som synes vara en elegi skriven vid Ulla Winblads säng sent om aftonen Bild: Lena Hoel Den violoncell som Fader Berg spelar på har även den en dubbel roll, såväl som instrument som symbol för kvinnokroppen; under 1700-talet hade de ofta ett skulpterat kvinnohuvud ovanpå huvudet. När Bellman vid framförandet härmade instrumentet kunde han därför även med händerna låtsas spela på den, vilket kunde tolkas som att han förde händerna över Ulla Winblads kropp. Denna tvetydighet återspeglas även i texten, från första raden.[4] "Sången utspelar sig vid vad som ser ut att vara Ulla Winblads dödsläger, där Fredman predikar för Fader Berg , som ackompanjerar på violoncell (titelns "basfiol"). Fader Berg är således både elegisk musikant som medlem i Fredmans församling, medan Fredman visar sig vara såväl predikant som Ullas älskare: Ulla ligger inte på sin dödsbädd, utan i en helt vanlig säng, efter ett tag tillsammans med Fredman. [3] Fredmans epistel n:o 7 är en av Fredmans epistlar av Carl Michael Bellman , med melodi från arian Chère Anette reçois l´hommage ur madame Favarts och Adolphe Blaises sångspel Anette et Lubin . Som undertiteln antyder bygger denna, i likhet med epistel 12 Gråt Fader Berg och spela , på att en till synes sorglig scen byggs upp innan den byts ut i något helt annat.[1] ​ Bellman arbetar här med två nivåer, en hög, mytologisk, och en låg, världslig, sjaskig. Bellman lyckades genom att använda det bibliska språket få till något annat än hans tidigare enkla bibelparodier skapa en sakral stämning som gör att parodin träder i bakgrunden och de agerande höjs upp till en högre nivå där åhörarna kan empatisera med dem.[2] I första strofen försöker Fredman trösta Fader Berg, men han söker också tröst själv. Fader Bergs spelande ökar visserligen plågan, men Fredman ser även chansen till svalka i Bergs brännvinsglas. Efter denna bacchanaliska cliché (om än i elegisk mask) går andra strofen över och antar griftetalets form, samtidigt som parodin når högre höjder. Ullas säng blir såväl kärleksgudinnans grav som ett tempel; när skönheten kastar "sina liljor döden till rov" är det såväl en bild av oskulden som offrar sitt liv, som sin oskuld åt orgasmen, "le petit mort". Slutraden "och min själ är i behov" ändrades från tidigare "din själ", vilket troligen ändrades för att undgå kyrklig kritik: Ullas själ skulle då samtidigt vara i behov av erotisk förlöselse som den sista smörjelsen .[5] I de två avslutande stroferna fullföljs såväl samlaget som dubbeltydigheten. Dödsbädden blir bröllopssäng när Ulla får sin myrtenkrona , och Ulla blir då på den höga nivån en kristi brud , medan hon på den låga närmar sig orgasmen. Ullas "sång om jungfrurs öden" spelar på såväl jungfrumartyrer som hur jungfrur förlorar oskulden, men kan också handla om Ullas utrop i sängen. Sista strofens "kött och blod" som "förklara sig" är hämtade från kristendomens språk: det första ur vigselformuläret, det senare syftar på hur själarna befrias från köttet. Detta återkommer i de sista raderna, när Fredman vill att Ulla skall såväl som åter "kvickna" i graven.[6] - Lönnroth, Lars (2005)" - Wikipedia. "Sex upprör alltid det tycks höra till. Inget här tycker jag vittnar om manligt utnyttjande - sexuell makt över kvinnan. Egentligen lyfter episteln ju fram KVINNLIG sexualitet. Det är hon som har "bastuban" som objekt för sin lust men vet du om det är något som skrämmer mer än (manlig) sexualitet så är det kvinnlig. " - Sofia Nyberg Vila vid denna källa - Epistel 82 Bild: Lena Hoel Vila vid denna källa, Eller oförmodat avsked, förkunnat vid Ulla Winblads frukost en sommarmorgon i det gröna, eller Fredmans epistlar nummer 82 är den sista, och kanske mest populära, episteln i Carl Michael Bellmans Fredmans epistlar från 1790. Sången skildrar ett muntert sällskap som äter frukost i det gröna och hela naturen lever med i festen. Samtidigt är det en hyllning till, och ett rörande avsked av, Ulla Winblad . Melodins ursprung har inte kunnat identifieras. Eventuellt kan den vara skriven av Bellman själv.[1] Sången har tillägnats Carl Gustaf af Leopold . ​ Titelns "källa" kunde förutom den bokstavliga betydelsen hos Bellman även syfta på en hälsobrunn eller till och med den gudomliga nåd som syndaren får förlåtelse ur. Att det rör sig om en hälsobrunn (möjligen Djurgårdsbrunn ) märks i att det vid platsen tydligen finns utskänkning och musikalisk underhållning. Platsens betydelse gör att sången får en mörkare underton än de andra pastoraler som troligen skrevs till utgivningen av epistlarna 1790; till denna bidrar även att mitt i festens rus och naturens skönhet oroande bilder smyger sig in, som vrålande tjurar, svarta skuggor och den krögare som kräver in notan och därvid kallas basilisk.[2] ​ I sjätte strofen kommer så kulmen på detta, när Fredman reser sig upp och håller ett avskedstal, där flera av Bellmans teman samlas: kulten av Fröja och Bacchus , Ulla Winblad och hennes lockelse samt Charon som väntar på att ta hand om Fredmans själ. Raderna om att Fredman ser sig "till Naturens skuld förbruten" syftar på att han känner sin annalkande död; hans fattigdom gör att ödesgudinnan Klotho klipper av en rockknapp för att han skall kunna betala färjemannen. Slutet är dock triumfatoriskt: genom att en sista gång "fira bröllop" med Ulla Winblad övervinns döden, och minnet av händelserna kommer att kvarleva.[3] - Lars, Lönnroth (2005) - Wikipedia. TILL TOPPEN

  • VIDEO | Peter Ekberg Pelz

    Videos & filmer The New Reconnecting Song Döden ger Liv! Fyra olika delar Prolog Gubben är gammal Födslosång Vaggvisa Märk hur vår skugga Adagio Är jag född så vill jag leva Träd fram du nattens gud Vila vid denna källa (tv4)

  • DÖDEN GER LIV / PETER EKBERG PELZ

    DÖDEN GER LIV: MÖTER DÖDEN OCH LIVET I SÄLLSKAP MED BELLMAN VIDEO PROGRAM ALBUM ALBUM RECENSIONER OMDÖMEN SAMARBETEN BILDER SÖK More SPOTIFY VIDEO SINGLAR Låtbild VIDEO PROGRAM ALBUM ALBUM RECENSIONER OMDÖMEN SAMARBETEN BILDER SÖK More GÅ TILL LÅTBILD

  • Album | Peter Ekberg Pelz

    Döden ger liv Tetralogi Del 1 Himmel du andas! Del 2 Allting har sin tid Del 3 Allt förvandlas Del 4 Dom dyrbaraste gåvor Dying we live Tetralogy Part 1 Ah yet you are breathing! Part 2 Everything has its time Part 3 Everything changes Part 4 The most precious gifts Utan döden vore inga sånger ’Döden ger liv’ av Sofia Nyberg ”När vi föds till den här världen gör vi det vanligtvis med ett skrik. Kanske av smärta då lungorna fylls av luft för första gången; att andas eller inte andas. Kanske av förändringens chock, kylan, det okända, livet i ett annat forum. Av längtan tillbaka; att inte andas. Att än mer vilja framåt; andas, andas. Kanske av konflikten. När Peter Ekberg Pelz album Döden Ger Liv föds för lyssnaren sker det däremot med ett skratt. Ett barns bubblande kluckskratt, kanske det ljuvligaste ljudet i universum. Skrattet ger mig bilden av en fjäril som förlöses ur sin puppa, Fjäriln Vingad. Puppan, den källa varifrån vi alla kommer, Vila vid Denna Källa.Fjärilen omvandlas till röst, poetisk och suggestiv, som varsamt tar oss med på en resa i fyra akter med ändhållplats ånyo Vid Denna Källa. Källan, dit vi alla återvänder. Vi föds och vi dör ur och i samma källa. Det är vad det här albumet berättar för mig. Allting har sin tid och Är Jag Född Så Vill Jag Leva. Allting har sin tid och nu är det ett ja. Om den här musiken är någonting så är den ett Ja. Den vemodiga rösten har hela tiden glimten i sitt öga. Den lyckas samtidighet och ur det svåra porlar en bäck av liv och fjärilar. Träd fram du nattens gud, du som mildrar. I naturen är livet och döden ett och detsamma. Där är källan i vilken de möts och förenas. Där är tonerna.” Min konstnärliga ide blir en döstädning av Bellman i min tetralogi - Döden ger Liv Att acceptera döden för att öppna mot ljuset - se skönheten i åldrandet och förgängligheten och inte minst kunna vara tacksam över att fortfarande andas... För att kunna komma åt en stark livspuls så fodras det ofta närhet till död e ller kanske en liten död "le petite morte" (orgasm) - det tillstånd då vi för ett ögonblick tappar kontroll och lever mer genomsyrade av liv och kärlek. Mitt första Bellman-album "Är jag född så vill jag leva!" spelades in 1985 på Stockholms Konserthus. Med en förälder som dog innan jag blivit vuxen har mitt skapande och sätt att leva ofta varit kopplat till död och odödlighet eller snarare en längtan efter att vara delaktig av liv. För drygt 25 år sedan mitt uppe i karriären drabbades jag av en allvarlig felbehandling. som förändrade mitt liv dramatiskt. Men fortfarande med kronisk värk - är jag nu fylld av en ny slags ljus och energi att skapa och vilja dela med mig utifrån den långa erfarenhet av liv död och smärta som jag haft privilegiet att möta. ​ Del 1 Himmel du andas! Part 1 Ah yet you are breathing! PROLOG - HIMMEL VI ANDAS ​ GUBBEN ÄR GAMMAL EP 27 ​ FÖDSLOSÅNG EP 43 ​ VAGGSÅNG TILL MIN SON CARL ​ MÄRK HUR VÅR SKUGGA EP 81 ​ ADAGIO ANDAS ELLER INTE ANDAS ​ AH YET WE ARE BREATHING ​ HOURGLASS EP 27 ​ BIRTH SONG EP 43 ​ CRADLE SONG ​ MARK OUR SHADOW EP 81 ADAGIO BREATHE OR NOT TO BREATHE ​ ​ Läs mer om Del 1 här Del 2 Allting har sin tid Part 2 Everything has its time Del 2 Allting har sin tid - Part 2 Everything has its time Peter Ekberg Pelz som Carl Michael Bellman i "Haren & Vråken" av Lars Forsell. Bild: Paul Knispel TILL KÄRA MOR PÅ BRUNA DÖREN EP 24 ​ KÄLLARSÅNG Sång 15 ​ BRÖDERNA FARA VÄL VILSE... EP 35 ​ VÅRT LIV ÄR EN MASKERAD EP 73 ​ DRICK UR DITT GLAS EP 30 ​ ÄR JAG FÖDD SÅ VILL JAG LEVA Sång 16 ​ TRÄD FRAM DU NATTENS GUD Sång 32 ​ GLIMMANDE NYMF EP 72 DEAR SISTER EP 24 ​ BASEMENT SONG Song 15 ​ CONCERNING HIS FAIR & HER FICKLENESS EP 35 ​ OUR LIFE IS A MASQUERADE EP 73 ​ DRAIN OF THY GLASS EP 30 ​ AM I BORN THEN I'LL BE LIVING Song 16 ​ SONG OF NIGHTFALL Song 32 ​ GLIMMERING NYMPH EP 72 Del 3 Allt förvandlas Part 3 Everything changes MOVITZ BLÅSTE EN KONSERT EP 51 GUBBEN NOAK Sång 35 ​ ALLT FÖRVANDLAS Sång 39 ​ TILL MUTTER PÅ TUPPEN EP 67 ​ SOLEN GLIMMAR EP 48 ​ ULLA MIN ULLA EP 71 ​ DANSMÄSTARN EP 69 ​ MENUETT Dm JOHAN WIKMANSON ​ ​ ​ MOVITZ BLEW SO MERRILY EP 51 OLD MAN NOAH Song 35 ​ EVERYTHING CHANGES Song 39 ​ TO MOTHER IN THE TAVERN EP 67 ​ NOW THE SUN GLEAMS IN THE SKY EP 48 ​ TO ULLA AT HER WINDOW EP 71 ​ DANSMÄSTARN EP 69 ​ MENUETT Dm JOHAN WIKMANSON ​ ​ ​ ​ Del 4 Dom dyrbaraste gåvor Part 4 The most precious gifts DYRBARASTE GÅVOR - PASTORAL EP 80 ​ FJÄRILN VINGAD Sång 64 ​ DEN SNÅLE & TILLTAGSNE GÄSTEN Sång 60 GRÅT FADER BERG EP 12 ​ SLIDDER SLADDER - SKRUVA FIOLEN EP 2 ​ FRAM MED BASFIOLEN EP 7 ​ VILA VID DENNA KÄLLA EP 82 MOST PRECIOUS GIFTS - PASTORAL EP 80 BUTTERFLY IN ROYAL HAGA EP 64 ​ THE STINGY, AFFECTIONATE GUEST Song 60 ​ THE FIGHT AT GRÖNA LUND TAVERN EP 12 ​ KINGS SPEECH - SCREW UP THE FIDDLE EP 2 ​ ELEGY BY BEDSIDE EP 7 ​ COME LOVE AND REST A WHILE NOW EP 82

  • PROGRAM | Peter Ekberg Pelz

    ÄR JAG FÖDD SÅ VILL JAG LEVA... Carl Michael Bellman Kan beställas med olika antal musiker och Peter Dahls inramade Bellman utställning på skärmar. Peter Ekberg Pelz fick 1985 uppdraget av Konstfrämjandet att samarbeta med konstnären Peter Dahls Bellman utställning både i Sverige och utomlands och skapade då en egen Bellman ensemble bestående av varierande antal musiker från olika orkestrar i Stockholm. Den fick heta: Fredmans / Stockholms Stadsmusikanter. Inramade litografier på skärmar och studiematerial om Stockholm historik, konst, arkitektur, musik, matkultur från 1700 talet i material utlagt i olika studieförbund följde ibland med på olika evenemang. Dessutom uppdrag i svenska skolor i alla åldrar, elever som arbetade i projekt om kopplingar till 1700 talets Stockholm. ​ ​ ​ LEKANDE VIND Evert Taube "Peter Ekberg Pelz har drag av Taubes hjärtliga öppenhet och Åkerströms burleska inlevelse, men med en passion som ger alla visionerna liv. Lyssna och njut!" Östgöta Correspondenten Längtan - musikalisk berättelse Dan Andersson En saga för vuxna en kolaren Res Måns liv, äventyr och öde. Den handlar om en gammal man och hans arbete vid milan i skogen, hur han blir uppsagd och tänker tillbaka på sitt liv. Längtan är en musikalisk berättelse som bygger på sånger, dikter och noveller av Dan Andersson skapad 1986 av Peter Ekberg Pelz och Mats Klingström. GAMLA GODINGAR Örhängen vi minns från olika epoker och musikstilar. ​ DEN SVENSKA VISAN Sångurval görs efter publikens sammansättning Vispoesi från gamla tider till idag. ​ GRÄNSLÖST Internationellt sångprogram Ex: God Bless The Child, Svarta Ögon, Sång Om Frihet MUSIKALISKT FÖREDRAG SMÄRTANS POESI FÖDER HJÄRTATS SÅNG Från samma källa som våra tårar rinner porlar ofta våra skratt och inte ens horisonterna begränsar det man ser! "Ett hoppfullt dokument om att vända smärtan, sorgen och uppgivenheten till livsenergi, humor och glädje. Från smärta till ny livskraft. Det finns en skönhet i att våga vara svag. Vi behöver tröst och vi behöver ge tröst.- I 'Smärtans poesi ger Hjärtats sång' har Peter Ekberg Pelz samlat musik och poesi från många håll och blandat det med personliga tankar och egna texter. Resultatet är intensivt levande och starkt, en kväll att minnas för oss som var där. Peter Ekberg Pelz har något att säga. Insikter om hur det är att vara människa, som han förmedlar med värme, humor och en ärlighet som når fram till hjärtat. Han har också hittat en styrka som känns som en urkraft. En pulserande livsglädje, som inte låter sig hindras av plågor och förluster. ​ Dessutom är Peter Ekberg Pelz och Walther Årlind ett par rasande skickliga musiker, som lekfullt och känsligt växlar mellan olika genrer. Walther Årlind har spelat med Filharmonikerna och Hovkapellet och kan verkligen trolla med en kontrabas, som när han plötsligt river av en tango. Smärtans poesi med Peter Ekberg Pelz och kontrabasisten Walther Årlind är en intensiv och känsloladdad föreställning om smärta, sorg och skönhet." Norrtälje Tidning ​ Med hjälp av guldkorn ur vår rika skatt av sång och poesi i möte med en man som söker sin urkraft men också sin "kvinnliga varg". En intensiv berättelse om den väg som Peter väljer för att orka med och överleva sin smärta, efter att ha blivit allvarligt skadad av en felbehandling. En mycket riskfylld neurologisk ryggoperation var alternativet till det tålamodsprövande själsfysiska rehabiliteringsarbete, som givit kraft och blomning till detta poetiskt musikaliska föredrag fyllt med ord och toner av Peter Ekberg Pelz, Brendan Behan, Leonard Cohen, Kahil Gibran, Billie Holiday, Violetta Para, Georgis Seferis, William Shakespeare, Mikis Theodorakis, Thomas Tidholm, Mikael Wiehe, Cornelis Vreeswijk, CM Bellman, Lars Forssell, Hannah Green, Arthur Lindkvist, Peps Persson, Bo Setterlind, Evert Taube, Tomas Tranströmer, Maria Wine... ATT AVSTÅ FÖRUNDRAN I TOMRUMMETS VIRVLANDE DANS Om den svindlande möjligheten att kunna bli öppen för den underbara gåta som universum och vår existens erbjuder. Att komma åt förundran och tacksamhet att få vara en liten del av detta vidunderliga äventyr i mörker och ljus- i rörelse och stillhet - i ord och tystnad Skratt och smärta - att ge och ta - att fylla våra lador och att avstå… Ingenting nytt under solen. Tomhet, idel tomhet säger Predikaren - allt är tomhet. Samla och lägga på hög - ett jagande efter vind. Om ordet TOMHET är skrämmande kan man tänka ordet TOMRUM istället. Något som erbjuder plats och kan fyllas... Allting har sin tid - Att födas har sin tid och att dö har sin tid. Se sin storhet har sin tid - att förnimma sin litenhet har sin. Att bygga upp har sin tid - att bryta ned har sin … Gråta har sin tid och att le har sin tid. Sörja har sin och att dansa har sin tid Tiga har sin tid - att tala har sin … Bär sedan några år på en stor längtan på att öppna upp mitt tomrum för att bli genomsjungen. ”Det finns världsallt, solar och atomer. Det finns kunskap strategiskt byggd på fasta punkter. Det finns en kunskap, oförsvarad byggd på osäkert tomrum. Det finns ett tomrum mellan världsallt, solar och atomer. ​ Vad rör mig världsallt solar och atomer. Det finns den udda synpunkten på allt i detta dubbla liv…” ​

  • Kontakt | Peter Ekberg Pelz

    Kontakt Mail: peter.ekberg.pelz@hotmail.com First Name Last Name Email Leave a message Thanks for submitting! Send Tel: 070 375 65 00 Mail Phone

  • FÖREDRAG | Peter Ekberg Pelz

    SMÄRTANS POESI FÖDER HJÄRTATS SÅNG musikaliskt föredrag Ett hoppfullt dokument om att vända smärtan, sorgen och uppgivenheten till livsenergi, humor och glä dje. "Från smärta till ny livskraft. Det finns en skönhet i att våga vara svag. Vi behöver tröst och vi behöver ge tröst.- I 'Smärtans poesi ger Hjärtats sång' har Peter Ekberg Pelz samlat musik och poesi från många håll och blandat det med personliga tankar och egna texter. Resultatet är intensivt levande och starkt, en kväll att minnas för oss som var där. Peter Ekberg Pelz har något att säga. Insikter om hur det är att vara människa, som han förmedlar med värme, humor och en ärlighet som når fram till hjärtat. Han har också hittat en styrka som känns som en urkraft. En pulserande livsglädje, som inte låter sig hindras av plågor och förluster. Dessutom är Peter Ekberg Pelz och Walther Årlind ett par rasande skickliga musiker, som lekfullt och känsligt växlar mellan olika genrer. Walther Årlind har spelat med Filharmonikerna och Hovkapellet och kan verkligen trolla med en kontrabas, som när han plötsligt river av en tango. Smärtans poesi med Peter Ekberg Pelz och kontrabasisten Walther Årlind är en intensiv och känsloladdad föreställning om smärta, sorg och skönhet." Norrtälje Tidning "Från samma källa som våra tårar rinner porlar ofta våra skratt och inte ens horisonterna begränsar det man ser!" Med hjälp av guldkorn ur vår rika skatt av sång och poesi i möte med en man som söker sin urkraft men också sin "kvinnliga varg". En intensiv berättelse om den väg som Peter väljer för att orka med och överleva sin smärta, efter att ha blivit allvarligt skadad av en felbehandling. En mycket riskfylld neurologisk ryggoperation var alternativet till det tålamodsprövande själsfysiska rehabiliteringsarbete, som givit kraft och blomning till detta ​ ​ Poetiskt musikaliskt föredrag fyllt med ord och toner av Peter Ekberg Pelz Brendan Behan, Leonard Cohen, Kahil Gibran, Billie Holiday, Violetta Para, Georgis Seferis, William Shakespeare, Theodorakis, Thomas Tidholm, Mikael Wiehe, Cornelis Vreeswijk, CM Bellman, Lars Forssell, Hannah Green, Arthur Lindkvist, Peps Persson, Bo Setterlind, Evert Taube, Tomas Tranströmer, Maria Wine... ​ FÖREDRAG: ATT AVSTÅ - FÖRUNDRAN I TOMRUMMETS VIRVLANDE DANS ...i meningen att kunna bli öppen för den underbara gåta som universum och vår existens erbjuder. Att komma åt förundran och tacksamhet att få vara en liten del av detta vidunderliga äventyr i mörker och ljus- i rörelse och stillhet i ord och tystnad Skratt och smärta - att ge och ta - att fylla våra lador och att avstå… Ingenting nytt under solen. Tomhet, idel tomhet säger Predikaren - allt är tomhet. Samla och lägga på hög - ett jagande efter vind. Om ordet TOMHET är skrämmande kan man tänka ordet TOMRUM istället. Något som erbjuder plats och kan fyllas... Allting har sin tid - Att födas har sin tid och att dö har sin tid. Se sin storhet har sin tid att förnimma sin litenhet har sin. Att bygga upp har sin tid - att bryta ned har sin …Gråta har sin tid och att le har sin tid Sörja har sin och att dansa har sin tid Tiga har sin tid - att tala har sin … Bär sedan några år på en stor längtan på att öppna upp mitt tomrum för att bli genomsjungen. ”Det finns världsallt, solar och atomer. Det finns kunskap strategiskt byggd på fasta punkter. Det finns en kunskap, oförsvarad byggd på osäkert tomrum. Det finns ett tomrum mellan världsallt, solar och atomer. Vad rör mig världsallt solar och atomer. Det finns den udda synpunkten på allt i detta dubbla liv…” ​

  • RECENSIONER | Peter Ekberg Pelz

    Peter Ekberg Pelz sjunger, deklamerar och gestaltar Bellman i tetralogin ”Döden ger liv”. Han är som Fred Åkerström, kunde man säga, men mycket, mycket mer – än större utlevelse, än fler vokala gester och uttryck, än större vilja med risk att träffa fel och misstolka. Han är kanske också, för så har det ju berättats, som självaste Carl Michael Bellman – att Bellman just skådespelade och gestaltade sina texter... HIFI NYTT ​ Peter Ekberg Pelz har gjort en fläckfri skiva. Han suger ut varje gnutta av texten, gestikulerar med rösten ackompagnerad av en delvis improviserande driven sextett elitmusiker. Peter Ekberg Pelz är en stor artist. ...hyllad, riksbekant, sträv och egensinnig Bellmantolkare. EXPRESSEN ​ ​ Peter Ekberg Pelz ger doft och patina - en sång som glider mellan viskningar och rytande allt för att göra 1700-talets umbäranden och glädjeämnen till påträngande verklighet. Peter Ekberg Pelz ackompangerades av de sofistikerade musikerna i Fredmans Stadsmusikanter som gav sångstämmans vacklande nakenhet en utstuderat melodisk motpol. Arrangemangen var så skickligt sammansatta att de doftade av både nyhet och patina utan att det skar sig. DAGENS NYHETER ​ Peter Ekberg Pelz är en artist som lever ut på scenen. Han sjunger med en intensitet ovanlig i vårt klimat. "Döden ger liv" heter programmet han gör tillsammans med stråkmusikerna i Freskkvartetten. Peter Ekberg Pelz tar fram en sida av Bellman, som delvis skymts av maskulina supsånger - om födandet och döden. Peter kretsar ständigt kring dessa frågor vad är manligt och kvinnligt och hur påverkar födandet och döden våra liv? Han har alltid försökt göra det kvinnliga perspektivet så levande som möjligt i Bellmans diktning. PÅ STAN DN ​ ​ - Peter Ekberg Pelz visar en lång förtrogenhet med och kärlek till materialet - sjunger inte bara - förtydligar och nyanserar. SVENSKA DAGBLADET ​ ​ Peter Ekberg Pelz tolkningar av Bellman är frustande, vridande och virila. AFTONBLADET Peter ekberg Pelz har drag av Taubes hjärtliga öppenhet och Åkerströms burleska inlevelse men med en passion som ger alla visornas gestalter liv. Lyssna och njut! ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN - trollband publiken! Utan vidare kan man tala om stor succé. Han tar ut svängarna ordentligt i sina tolkningar gör varje sång och epistel till ett litet konstverk för sig. LUDVIKA TIDNING Peter Ekberg Pelz. gav Nyköpings publiken en oförglömlig Bellman kväll. Lekfullt och lätt, mustigt och fränt. Peter som rönt stor uppmärksamhet för sina Bellmantolkningar för sin Bellman skiva "Är jag född så vill jag leva", förmår verkligen fånga sin publik från första stund. FOLKET Peter Ekberg Pelz gör en storartad insats. Det var första gången som jag upplevde ett så varmt och engagerat framträdande med sång och berättelse. - Äkta atmosfär fångade och roade publiken. NORRTÄLJE TIDNING - Peter Ekberg Pelz gestaltade Bellman med inlevelse och lyhördhet. Storartad Bellman i laddad atmosfär. En helgjuten afton med stor konst i både sång, musik och skådespeleri. VESTMALANDS TIDNING Peter Ekberg Pelz är en rolig bekantskap. Han har en stark utstrålning i det han återger en inlevelse och engagemang som fångar också lyssnaren. HIFI-MUSIK Peter Ekberg Pelz tolkar Bellman på ett smått chockerande sätt. Till en skickligt spelande orkester improviserar sångaren en sorts talsång som ger en drastisk bild av sångernas bakgrund av sup och sexorgier. Den innerlighet, ömhet, galghumor, svart ruelse och förtvivlan får också sina uttryck - ohöljt realistiskt. Klart en sån skiva är kontroversiell. Men den ger en tankeställare. DAGEN Peter Ekberg Pelz sjunger och berättar med glimten i ögat. Framförandet är engagerande och varmt. ÖLANDSBLADET - Peter Ekberg Pelz tycks drivas av passionen att förmedla något utöver det vanliga. Hans röst är vacker...en fin balansgång mellan det musikaliska kravet - skönsång och det dramatiska. BAROMETERN Peter Ekberg Pelz gestaltade Bellman och Gustav III på ett mycket övertygande sätt, ja han VAR Bellman och Gustav. NERIKES ALLEHANDA Med humor och glimten i ögat. Att få lyssna till Peter Ekberg Pelz borde vara alla förunnat. BERGSLAGSPOSTEN ​ Ny tolkning av Dan Andersson. När Peter Ekberg Pelz med instrumentalgrupp intog scenen i Cassels bjöds det på nya och spännande tongångar till de välbekanta texterna. Det gungade härligt i bluesversion av "Brooklandsvägen". Det var ett nytt och spännande sätt att tolka skalden på och med de musiker som Ekberg Pelz hade med sig så kunde det inte bli annat än mycket bra. Genom att föra in lite modernare tongångar i ett vid det här laget välbeprövat koncept får diktaren nytt liv och kan nå andra målgrupper än tidigare. BERGSLAGSPOSTEN ​ *** ​ Musikaliskt föredrag Ett hoppfullt dokument om att vända smärtan, sorgen och uppgivenheten till livsenergi, humor och glädje. "Från smärta till ny livskraft. Det finns en skönhet i att våga vara svag. Vi behöver tröst och vi behöver ge tröst.- I 'Smärtans poesi ger Hjärtats sång' har Peter Ekberg Pelz samlat musik och poesi från många håll och blandat det med personliga tankar och egna texter. Resultatet är intensivt levande och starkt, en kväll att minnas för oss som var där. Peter Ekberg Pelz har något att säga. Insikter om hur det är att vara människa, som han förmedlar med värme, humor och en ärlighet som når fram till hjärtat. Han har också hittat en styrka som känns som en urkraft. En pulserande livsglädje, som inte låter sig hindras av plågor och förluster. Dessutom är Peter Ekberg Pelz och Walther Årlind ett par rasande skickliga musiker, som lekfullt och känsligt växlar mellan olika genrer. Walther Årlind har spelat med Filharmonikerna och Hovkapellet och kan verkligen trolla med en kontrabas, som när han plötsligt river av en tango. Smärtans poesi med Peter Ekberg Pelz och kontrabasisten Walther Årlind är en intensiv och känsloladdad föreställning om smärta, sorg och skönhet." NORRTÄLJE TIDNING

  • TEXTER | Peter Ekberg Pelz

    Döden ger liv Tetralogi Del 1 Himmel du andas! Del 2 Allting har sin tid Del 3 Allt förvandlas Del 4 Dom dyrbaraste gåvor Dying we live Tetralogy Part 1 Ah yet you are breathing! Part 2 Everything has its time Part 3 Everything changes Part 4 The most precious gifts Carl Michael Bellman, född 4 februari 1740 (enl. g.s. ) i Stockholm , död 11 februari 1795 i Stockholm, var en svensk skald . Hans mest kända verk är diktcyklerna Fredmans epistlar och Fredmans sånger . Bellman brukar betraktas som en av Sveriges nationalskalder , och har kallats "Nordens Anakreon ", vilket syftar på de backanaliska aspekterna av hans verk. Hans diktning har varit mycket viktig för senare svensk litteratur , och hans betydelse för denna har jämförts med William Shakespeares för den engelskspråkiga. ​ Bellmans produktion var synnerligen riklig och omväxlande. Den omfattade bland annat dikter, visor, ordensparodier, skådespel, översättningar och religiös diktning. Bland figurerna i hans sånger märks urmakaren Fredman , musikern Movitz , korpral Mollberg och den prostituerade Ulla Winblad , men även gestalter hämtade från den bibliska, grekiska, romerska och fornnordiska mytologin. Han arbetade ofta med kontrasterande stilnivåer och genreblandning i ett och samma verk, så att vad som till en början verkade som en pastoral kunde övergå i supfest och samlag. Melodierna i hans sånger lånade han liksom andra sångförfattare ofta från melodier som var populära i samtiden. De kom bland annat från opera och operett, dansmusik och folkvisor och arbetades om så att de passade hans syfte. I vissa fall, såsom "Träd fram du nattens gud ", har man inte hittat någon källmelodi. Huruvida Bellman då själv skrivit melodin eller om källmelodin fallit i glömska är en fråga som inte går att besvara. - Wikipedia. Det är ungefär 230 år sen Bellman dog, utarmad och eländig. Men hans poesi lever som aldrig förr. Hans förmåga att hantera liv och död, erotik och vin, skräck och vånda, yster glädje och djup melankoli, är oöverträffad i den svenska poesin och sångskatten. I Bellmans diktning och sång går det fortfarande att se sig själv; varje tid, hur skiftande den än är mot tidigare tider, är ändå alltid ”Bellmans tid”. ​ Henning Mankell, författare (Foto: Lina Ikse Bergman) FÖRORD Utan döden vore inga sånger När vi föds till den här världen gör vi det vanligtvis med ett skrik. Kanske av smärta då lungorna fylls av luft för första gången; att andas eller inte andas. Kanske av förändringens chock, kylan, det okända, livet i ett annat forum. Av längtan tillbaka; att inte andas. Att än mer vilja framåt; andas, andas. Kanske av konflikten. När Peter Ekberg Peltz´s album Döden Ger Liv föds för lyssnaren sker det däremot med ett skratt. Ett barns bubblande kluckskratt, kanske det ljuvligaste ljudet i universum. Skrattet ger mig bilden av en fjäril som förlöses ur sin puppa, Fjäriln Vingad. Puppan, den källa varifrån vi alla kommer, Vila vid Denna Källa. Fjärilen omvandlas till röst, poetisk och suggestiv, som varsamt tar oss med på en resa i fyra akter med ändhållplats ånyo Vid Denna Källa. Källan, dit vi alla återvänder. Vi föds och vi dör ur och i samma källa. Det är vad det här albumet berättar för mig. Hur ska man förstå det som inte går ihop men ändå är samma sak? Att livet och döden inte är motsatspar, att det senare inte kommer och rycker bort det förra. Fast det samtidigt är just så. Döden tar sina steg samtidigt med Livet, är dess drivkraft. På samma sätt som Tiden, är den bara där och allt vi kan göra är att hitta strategier att förhålla oss till den. Och Livet, det vill säga det levande livet, blir möjligt i det spänningsfält som uppstår inom oss då vi förhåller oss till denna ”fasliga björn”. Och där föds sångerna. Att kunna ta emot det vi vet kommer tas ifrån oss är förenat med mycket smärta. Ingen av oss kan förstå vad döden riktigt är. Det går ju inte att tänka att vi inte finns, för då vi tänker den tanken är vi någon som tänker, och då finns vi. Förnekar vi dödes existens kan vi inte leva i ro, vårt inre hamnar i någon slags manisk kramp. Men har vi döden ständigt i blickfånget kan vi inte heller leva. Att veta - utan att förstå - och inte veta samtidigt, det är vad vi behöver klara av. Och de olika sätt på vilket vi gör det får vi ta del av på detta album, en musikalisk beskrivning av livet som produkt av förhållningssättet till en omöjlig ekvation. Om albumets första akt målar upp ovan beskrivna utgångspunkt för livet kan man säga att de övriga beskriver människans navigerande i spänningsfältet. Vi får följa hennes oscillerande rörelse mellan alltför närsynt umgänge med dödens stumma ofrånkomlighet till flyktens eufori. För det vi vet men inte förstår kan bli för tungt ibland. Men all glädje är inte flykt! Det är som om det finns en försoningens glädje, en glädje gjord av sammet, den som har en tämjd björn lufsandes vid sin sida. Att våga ta emot det vi ska förlora, att våga ta emot för att vi ska förlora. Allting har sin tid och Är Jag Född Så Vill Jag Leva. Allting har sin tid och nu är det Ja. Om den här musiken är någonting så är den ett Ja. Den vemodiga rösten har hela tiden glimten i sitt öga. Den lyckas samtidighet och ur det svåra porlar en bäck av liv och fjärilar. Träd fram du nattens gud, du som mildrar. I naturen är livet och döden ett och detsamma. Där är källan i vilken de möts och förenas. Där är tonerna. ​ ​ ---- ​ FÖRORD Utan döden vore inga sånger När vi föds till den här världen gör vi det vanligtvis med ett skrik. Kanske av smärta då lungorna fylls av luft för första gången; att andas eller inte andas. Kanske av förändringens chock, kylan, det okända, livet i ett annat forum. Av längtan tillbaka; att inte andas. Att än mer vilja framåt; andas, andas. Kanske av konflikten. När Peter Ekberg Pelz album Döden Ger Liv föds för lyssnaren sker det däremot med ett skratt. Ett barns bubblande kluckskratt, kanske det ljuvligaste ljudet i universum. Skrattet ger mig bilden av en fjäril som förlöses ur sin puppa, Fjäriln Vingad. Puppan, den källa varifrån vi alla kommer, Vila vid Denna Källa. Fjärilen omvandlas till röst, poetisk och suggestiv, som varsamt tar oss med på en resa i fyra akter med ändhållplats ånyo Vid Denna Källa. Källan, dit vi alla återvänder. Vi föds och vi dör ur och i samma källa. Det är vad det här albumet berättar för mig. Hur ska man förstå det som inte går ihop men ändå är samma sak? Att livet och döden inte är motsatspar, att det senare inte kommer och rycker bort det förra. Fast det samtidigt är just så. Döden tar sina steg samtidigt med Livet, är dess drivkraft. På samma sätt som Tiden, är den bara där och allt vi kan göra är att hitta strategier att förhålla oss till den. Och Livet, det vill säga det levande livet, blir möjligt i det spänningsfält som uppstår inom oss då vi förhåller oss till denna ”fasliga björn”. Och där föds sångerna. Att kunna ta emot det vi vet kommer tas ifrån oss är förenat med mycket smärta. Ingen av oss kan förstå vad döden riktigt är. Det går ju inte att tänka att vi inte finns, för då vi tänker den tanken är vi någon som tänker, och då finns vi. (Eller?) Förnekar vi dödens existens kan vi inte leva i ro, vårt inre hamnar i någon slags manisk kramp. Men har vi döden ständigt i blickfånget kan vi inte heller leva. Att veta - utan att förstå - och inte veta samtidigt, det är vad vi behöver klara av. Och de olika sätt på vilket vi gör det får vi ta del av på detta album, en musikalisk beskrivning av livet som produkt av förhållningssättet till en omöjlig ekvation. Om albumets första akt målar upp ovan beskrivna utgångspunkt för livet kan man säga att de övriga beskriver människans navigerande i spänningsfältet. Vi får följa hennes oscillerande rörelse mellan alltför närsynt umgänge med dödens stumma ofrånkomlighet till flyktens eufori. För det vi vet men inte förstår kan bli för tungt ibland. Men all glädje är inte flykt! Det är som om det finns en försoningens glädje, en glädje gjord av sammet, den som har en tämjd björn lufsandes vid sin sida. Att våga ta emot det vi ska förlora, att våga ta emot för att vi ska förlora. Allting har sin tid och Är Jag Född Så Vill Jag Leva. Allting har sin tid och nu är det Ja. Om den här musiken är någonting så är den ett Ja. Den vemodiga rösten har hela tiden glimten i sitt öga. Den lyckas samtidighet och ur det svåra porlar en bäck av liv och fjärilar. Träd fram du nattens gud, du som mildrar. I naturen är livet och döden ett och detsamma. Där är källan i vilken de möts och förenas. Där är tonerna. CD 1 MENY 2. TIMGLAS EP 27 - 4:15 * HOURGLASS 1. PROLOG Intro från EP82 - 2:35 * AH YET WE ARE BREATHING! 3. FÖDSLOSÅNG EP43 * BIRTH SONG 6:21 4. VAGGSÅNG - CRADLE SONG 4:17 5. MÄRK HUR VÅR SKUGGA EP 81 MARK OUR SHADOW 8:51 Gubben är gammal 7. KÄRA SYSTER EP 24 6:42 8. KÄLLARSÅNG S15 3:01 9. BRÖDERNA FARA VÄL VILSE EP35 4:11 10. MASKERAD - JERGEN PUCKEL EP79 1:32 DRICK UR EP 30 7:15 11. ÄR JAG FÖDD SÅ VILL JAG LEVA S16 7:22 12. TRÄD FRAM DU NATTENS GUD SÅNG 12 6:26 13. GLIMMANDE NYMF EP. 72 6:15 CD 2 1. MOVITZ BLÅSTE EN KONSERT ep51 5:22 MOVITZ BLEW SO MERRILY 2. GUBBEN NOAK S35 2:30 OLD MAN NOAH 3. ALLT FÖRVANDLAS 3:19 4. SOLEN GLIMMAR EP48 3:11 NOW THE SUN GLEAMS IN THE SKY ​ 5. DYRBARASTE GÅVOR EP80 0:50 HERDINNAN / PASTORAL ​ 6. ULLA MIN ULLA EP71 4:51 TO ULLA AT HER WINDOW ​ 7. FJÄRILN VINGAD S64 3:15 BUTTERFLY IN ROYAL HAGA ​ 8. DANSMÄSTARN EP 69 3:40 ​ 9. MENUETT Dm JOHAN WIKMANSON 4:47 ​ 10. DEN SNÅLE OCH TILLTAGSNE GÄSTEN S60 5:52 ​ 11. GRÅT FADER BERG EP 12 4:18 ELEGY ON THE FIGHT AT GRÖNA LUND TAVERN ​ 12. SLIDDER SLADDER - SKRUVA FIOLEN Ep2 3:00 SCREW UP THE FIDDLE ​ 13. FRAM MED BASFIOLEN EP7 5:07 ​ 14. TILL MUTTER PÅ TUPPEN EP67 4:51 ​ 15. VILA VID DENNA KÄLLA EP82 4:52 1. PROLOG Intro från EP82 - 2:35 * AH YET WE ARE BREATHING! ​ ​ 1. Prolog Intro till Döden ger liv. Himmel du andas! -se skönheten i åldrandet, förgängligheten och inte minst kunna vara tacksam över att fortfarande andas efter erfarenheter av Covid-19… ​ 2. Gubben är gammal ep 27 ​ Möte med åldrandet. ”Gubben är gammal urverket dras. Visaren visar timman ilar---” ​ 3. Födslosång ep 43 ​ Om sårbarheten i att föda, födas och leva i denna så obarmhärtiga närhet till döden och ”masken dold i blomman bådar blommans död. Allt suckar för naturens lag…” ​ 4. Vaggsång till min son Carl ​ Kan smärtan av att förlora sitt barn någonsin lämna? Vårt behov av tröst av nytt liv vaggar oss till sömns… ​ 5. Märk hur vår skugga ep 81 ​ Våra avsked till våra kära ser så olika ut. Här ett porträtt ur tiden när Grällmakar Löfbergs maka lämnat in skylten. ”Hon från Dantobommen skildes idag. – torstig var hon och torstig är jag, Vi är torstiga alla!” ​ 6. Adagio Till kära mor på Bruna Dörren Ep 24 Källarsång Sång 15 ​ 7. ”Kära Syster mig nu lyster med dig tala förrn jag dör” ”Se stjärnorna de blänka och nattens kulna dimmor stå. Jag orkarej mer tänka. Ej se, än mindre gå…” ​ ​ 10. Vårt liv är en maskerad - Drick ur ditt glas ep 30 11. Är jag född så vill jag leva och må väl på bästa vis... ​ 12. Träd fram du nattens gud sång 32 ​ Naturen som tröst och läkedom. Sitter i bilen tillälldes av min svärfar Bellman kännaren Paul Britten Austin att lära mig inför hans stundande död och begravning. utveckla bilfärd till Gustaf Boethius begravning. 13. Glimmande Nymf ep 72 ​ Här ur denna oerhört sensuella erotiska epistel träder en stor innerlig ömhet fram. ”Cajsa Du dör- Himmel hon andas! Döden ger liv” är ett uttryck för den yttersta hänryckning. Den fysiska känslan av världens försvinnande under kärleksakten. Att våga förlora kontrollen – utlämnad. Kvinnan i mannen får blomma. ​ Movitz blåste en konsert Gubben Noak ​ Himmel du andas! Fnitter är den underbaraste medicin mot gravallvaret och duktigheten. Jag älskar sbba färder mellan allvar och skratt – mellan mörker och ljus! ​ ​ De dyrbaraste gåvor Hyllning till Ulla Winbladh ep 80 ep 71 Fjäriln vingad sång 64 ​ I naturens sköte finns så mycken läkedom och som pappa alltid sa. Strunta i böckerna. Livets visdom kan du bäst lära av kvinnorna min son. ​ ​ Slidder Sladder folket klagar Skruva fiolen ep 2 ​ Sjung dansa och var glad - svara ja så blir vi glada.Stråken släng—ganska riktigt! Ditt kall är viktigt. Båd för Öra Syn och Smak, ​ ​ ​ ​ ​ ​ ​ ​ Döden ger liv! Himmel du andas! Prolog från Epistel 82 Himmel! hvad denna Runden, Af friska Löfträn sammanbunden, Vidgar en plan i Lunden, Med strödda gångar och behag. Ljufligt där löfven susa, I svarta hvirflar grå och ljusa, Träden en skugga krusa, Inunder skyars fläkt och drag. Tag, Ulla tag, Vid denna måltids stunden, Ditt glas som jag. Himmel! hvad denna Runden, Bepryds af blommor tusen slag! Af blommor tusen slag. Dying we live! Ah yet you are breathing Prolog - Epistle 82 Heaven, this leafy bower Enwreath'd of ev'ry tree and flower Offers the eye a dower Of pleasant paths and gravell'd ways. Softly the leaves are sighing Their darkling shadows whirling, flying Each leaf to each replying Where o'er a bought the zephyr plays. Raise, Ulla, raise Thy glass this festive hour To all our days! Heaven, this leafy bower Its blooms a thousandfold displays! A thousand blooms displays! 2. TIMGLAS EP 27 - 4:15 * HOURGLASS FREDMAN'S EPISTLE No. 27 Which are his last thoughts ​ Age’d am I, my watch is wound up, Hurrying hands its hours are shewing, Death has an hourglass placed by my cup, My bottle with his arrows bestrewing. Thirsty I gaze on my sun and my star. Wanderer, hear my lament from afar. Movitz, to rest I am going. ​ Clearest of wombs, delightful embrace, Flower whose being in sorrow was wasted, Which in a birth-bed the cause of my days le father voluptuous tasted. Both now are sleeping! To bed they have crept. Sing, Movitz, sing how the eye it wept Where 'neath a cypress they rested ​ Staggering shade, red-Visag'd and drear, Bacchus alone did thee inherit; Slobbering accents of brandy and beer ~ Know then thy father, see there his spirit! Fröja and Bacchus once lent thee a glow. Movitz, with forefathers’ bones below Let now my ashes be buried. ​ GUBBEN ÄR GAMMAL EPISTEL nr. 27 Som är dess sista tankar Gubben är gammal, urverket dras, Visaren visar, timman ilar. Döden sitt timglas har stält vid mit glas, Kring buteljen strött sina pilar. Törstig jag skådar min Stjerna och Sol. Vandringsman hör nu min Basfiol Movitz, din tjenare hvilar. Klaraste sköte, ljufliga barm! Sorgligt den blommans lif föröddes, Som gaf min far, till min sveda och harm, Vällust i den säng där jag föddes. Men båda sofva. Guds lif i förtret! Sjung Movitz, sjung om hur ögat gret. Vid de Cypresser som ströddes. Raglande skugga, brusiger min, Skapad at Bacchus gå till handa; Bläddriger tunga af bränvin och vin. Känn där far min, känn där hans anda. Fröja och Bacchus gaf kring den et sken. Movitz lät bland mina fäders ben Detta mit stoft få sig blanda. 3. FÖDSLOSÅNG EP43 * BIRTH SONG 6:21 BIRTH SONG (Song No. 19) ​ Ah, deaths he is a frightful bear, Each day and hour our life requiring; The sparrow and the eagle share His cruel blow, and fall expiring, At nature's law all creatures sigh At nature's law all creatures sigh ​ (Ep 27 verse 2) ​ Clearest of wombs, delightful embrace, Flower whose being in sorrow was wasted, Which in a birth-bed the cause of my days le father voluptuous tasted. Both now are sleeping! To bed they have crept. Sing, Movitz, sing how the eye it wept ​ FREDMANS EPISTEL 43 To Ulla Winblad written on a delicate occation Warm more ale and bread Fetch Madam Wingmark's kettle Lay cummin in, a little Heat our copper bowl on griddle Glowing red! Make up a bed Of swansdown, silks; oh lessen Her pains, Susanna, hasten! Run for cradle, chair and basin, Hurry, I said! Close her door, instead Draw the curtains gently round, befriend her, Astrild to thy nymph be tender Whom thou seest in her splendour All her wounded feelings wait on thee in dread Warm more ale and bread Fetch Madam Wingmark's kettle Lay cummin in, a little Heat our copper bowl on griddle Glowing red! Mull Rhenish and spread Milk ginger, candy by her, No candle, dear, deny her, Anything she can desire Lighten her dread! Oh sing to her, do Her anxious heart is burning The blood within returning Soon must seek to cool its yearning Leap, and be two Beauty, what rue! Deaths in thousands all around thee glower, Even in this loving hour Thou must taste of death's dread power: Worm in blossom hid foretells the flower is dead ​ Warm more ale and bread Fetch Madam Wingmark's kettle Lay cummin in, a little Heat our copper bowl on griddle Glowing red! ​ FÖDSLOSÅNG ​ (Sång Nr. 19) ​ Ack, döden är en faslig björn: han kräver livet varje timma. En tätting och den stolta örn, de måste samma våld förnimma: allt suckar för naturens lag. allt suckar för naturens lag. (Ep 27 vers 2) ​ Klaraste sköte, ljufliga barm! Sorgligt den blommans lif föröddes, Som gaf min far, til min sveda och harm. Vällust i den säng där jag föddes. Men båda sofva. Gutår i förtret! Sjung Movitz, sjung om hur ögat gret. ​ ​ FREDMANS EPISTEL 43 Till Ulla Winblad skriven vid ett ömt tillfälle Värm mer Öl och Bröd, Län Madam Wingmarks kanna, Lägg Kummin i, Susanna, Värm vår stora Kopparpanna Illene röd. Fort bädda en Säng, Med Svandun, Silkes-täcken; Gesvindt, precist på fläcken, Vagga, Stol och Mässing-bäcken, Skaffa i fläng; Stäng dörren, stäng. Fäll gardinerna helt sakta; Astrild kom, din Nymph upvakta, Kom och Hennes glans betrakta, Hännes känslor vänta ömt ditt understöd. Värm mer Öl och Bröd, Län Madam Wingmarks kanna, Lägg Kummin i, Susanna, Värm vår stora Kopparpanna Illene röd. ​ Renskt Vin, Mjölk och Mjöd, Mer Ölost-vassla, kära! Mer Socker, Ingefära, Alt hvad skönt hon vil begära. Lätta dess nöd; Sjung Nymphen en sång, Dess hjerta ängsligt brinner; Det blod där inne rinner, Snart en ljuflig svalka finner, Delar sitt språng; Skönhet, hvad tvång! Tusend dödar kring dig stimma; Ända i din kärleks timma, Måste du en död förnimma; Masken dold i blomman bådar blommans död. ​ Värm mer Öl och Bröd, Län Madam Wingmarks kanna, Lägg Kummin i, Susanna, Värm vår stora Kopparpanna Illene röd. 4. VAGGSÅNG - CRADLE SONG 4:17 CRADLE SONG For my son Carl CARL MICHAEL BELLMAN 1787 Sleep, sweet tiny Carl, in peace, ‘T will soon be time to wake thee; Time to taste our time’s disease Whose bile shall ne’er forsake thee What’s our world? An isle of woe Breathing, born to death we go; To soon the grave will take thee. In a field a stream ran by. A straying from his fellows. Once a little lad did spy. His face among the billows, Brief his image fair is seen In the pretty wavelets green – Then only weeds and willows Such is life upon our earth, The swift years disappear. Scarce we’re born to joy and mirth, Then laid upon a bier. Tiny Carl shall so reflect, Seeing pretty flow’rs have deck’d. The springtime of the year. ​ ​ ​ ​ ​ VAGGSÅNG ​ Till min son Carl CARL MICHAEL BELLMAN 1787 ​ Lilla Carl, sof sött, i frid, Du får tids nog vaka, Tids nog se vår onda tid Och hennes galla smaka. Verlden är en sorge-ö, Bäst man andas, skall man dö Och bli mull tillbaka. ​ En gång, där en källa flöt Förbi en skyl i rågen, Stod en liten gosse söt Spegla sig i vågen: Bäst sin bild han såg så skön Uti böljan, klar och grön, Bäst han inte såg'en. ​ Ja så är med vår lefnad fatt, Och så försvinna åren: Bäst man andas godt och gladt, Så lägges man på båren. Lilla Carl skall tänka så, När han ser de blommor små, Som bepryda våren. ​ Vyssa lulla, lilla Vän, Din välgång alla gläda. När du vaknar, sku vi sen Dig klippa häst och släda; Bygga korthus, blåsa kull Sofva nu, lull lull lull. Och små visor kväda. ​ Mamma har åt barnet här Små guld-skor och guld-kappa, Och om Carl beskedlig är, Så kommer rätt-nu pappa, Lilla barnet namnam ger. Vyssa lulla! Ligg nu ner Och din kudde klappa. VAGGVISA FÖR MIN SON CARL Detta är en av Bellmans mest spridda visor; man kan hitta den i folklig tradition på landsbygden över hela norden. Vaggvisan är skriven i augusti 1787, då sonen Carl var en dryg månad gammal. Bara några veckor tidigare hade sonen Elis dött två år gammal i kopporna. Melodin som Bellman valde är den vanliga så kallade "fiskarebåtsmelodin". Texten påminner delvis om en tidigare visa kallad Prints Carls Waggewisa. Prins Carl, som kom att heta hertig Carl och senare Carl XIII, var den som Bellman namngivit sin son efter. När jag tio månader efter ha förlösts på Södra BB Stockholm söder av en jordemoder hamnade min egen moder på sjukhus nära döden under en längre tid. En barnflicka 17 år anställdes för att ta hand om mig - det skrikande barnet vars Smärta av för tidig separation var för stark för den unga jungfrun, som till slut fick nog och såg att som enda utväg med en kudde kväva det outhärdliga ljuden som oavbrutet kom ur bebisens mun. ​ Den räddande ängeln som kom och avbröt denna min alltför tidiga död var farsan. Tack Pappa! Och för dina vaggsånger, sagor och oändliga berättelser i gungstolen. Men du kunde väl för helvete ha väntat med att dö själv - tills jag hunnit bli vuxen på riktigt. Du var ju aldrig sjuk inte ens förkyld innan du helt plötligt dog. Min nära döden upplevelse med svårigheter att få luft har varit ett stort trauma att bearbeta under stora delar av mitt liv. Och nu i Coronans tid har Covid 19 bidragit till fortsättningen av skapandet av mitt kommande album ”Döden ger liv – Himmel du andas!” 5. MÄRK HUR VÅR SKUGGA EP 81 MARK OUR SHADOW 8:51 FREDMAN'S EPISTLE NO. 81 ​ To Quarrelsome Löfberg, at the Dante Barrier in the house of mourning, Composed by the graveside Mark how our shadow, mark Movitz, mon frere, One small darkness encloses, How gold and purple that shovel there To rags and rubbish disposes, Charon beckons from tumultuous waves, Then thrice this ancient digger of graves. For thee ne’er grapeskin shall glister. Wherefore, my Movitz, come help me to raise A gravestone over our sister. Ever desirous and modest abode Under the sighm'g branches, Where time and death a marriage forebode ’Twixt beauty and ugliness’ ashes: To thee ne'er jealousy findeth her way, Nor happiness' footstep, swift to stray, Flitteth amid these barrows. E'en enmity arm'd, as thou seest this day, Piously breaketh her arrows. The little bell echoes the great bell's groan. Robed in the door the precentor Noisome with quiristers' prayerful moan, Blesses those who enter. The way to this templ'd city of tombs Climbs amid roses' yellowing blooms, Fragments of mouldering biers, Till black-clad each mourner his station assumes, Bows there deeply in tears. ​ So to her rest, from scuttle and dance, Quarrelsome Lo’f'berg, your wife went, Into the grass where your furious glance Backward turns, thin-neck'd, on strife bent. From Danto Barrier taken to die, With her all our lusty merriments fly. Who now for bottles shall call? Thirsty she was, yet more thirsty am I ; Thirsty we are, each and all. ​ Each and all. ​ MÄRK HUR VÅR SKUGGA EP 81 ​ Till grälmakar Löfberg i stärbhuset vid Dantobommen Diktad vid graven vid jordfästningen av Löfbergs hustru på Maria kyrkogård i Stockholm. Märk hur' vår skugga, märk Movitz Mon Frere! Inom et mörker sig slutar, Hur Guld och Purpur i Skåfveln, den där, Byts till grus och klutar. Vinkar Charon från sin brusande älf, Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf, Mer du din drufva ej kryster. Därföre Movitz kom hjelp mig och hvälf Grafsten öfver vår Syster. Ack längtansvärda och bortskymda skjul, Under de susande grenar, Där Tid och Döden en skönhet och ful Till ett stoft sig förenar! Till dig aldrig Afund sökt någon stig, Lyckan, eljest uti flygten så vig, Aldrig kring Grifterna ilar. Ovän där väpnad, hvad synes väl dig? Bryter fromt sina pilar. Lillklockan klämtar til Storklockans dön, Löfvad står Cantorn i porten; Och vid de skrålande Gåssarnas bön, Helgar denna orten. Vägen upp til Templets griftprydda stad Trampas mellan Rosors gulnade blad, Multnade Plankor och Bårar; Til dess den långa och svartklädda rad, Djupt sig bugar med tårar. Så gick till hvila, från Slagsmål och Bal, Grälmakar Löfberg, din maka; Där, dit åt gräset ja långhalsig och smal, Du än glor tilbaka. Hon från Danto bommen skildes i dag, Och med Henne alla lustiga lag; Hvem skall nu Flaskan befalla. Torstig var hon och urtorstig är jag; Vi ä torstiga alla. Torstiga alla ... Gubben är gammal ADAGIO ​ Att vara eller inte vara ja det är frågan att andas eller inte andas Ja vi andas eller andas andas ... ​ ​ Johan Wikmanson ur d-moll kvartett ​ Wikmanson undervisades i klaverspel och generalbas av kapellmästaren Henrik Philip Johnsen och sattes 1770 i lära hos en matematisk instrumentmakare i Köpenhamn , varifrån han dock på grund av dålig behandling rymde och snart återvände till Sverige. Där anställdes han 1771 vid postverket och 1772 vid nummerlotteriet , där han blev kamrer 1778. Dessutom blev han organist i holländska kyrkan och senare, 1781, i Storkyrkan . Han blev 1788 ledamot av Musikaliska akademien , 1796 direktör för denna akademi och 1797 tillika lärare i harmoni och kontrapunkt vid dess läroverk. ​ Vintern 1972 skrev Wikmanson en egen visbok av Bellmans dikter ADAGIO ​ To be or not to be​ That is the question To breathe or not to breathe Yes we are breathing or Breathe Breathe ... ​ ​ Johan Wikmanson ur d-moll string quartett ​ Wikmanson was taught piano and general bass by the conductor Henrik Philip Johnsen and was apprenticed in 1770 to a mathematical instrument maker in Copenhagen, from where he ran off due to poor treatment escaped and soon returned to Sweden. There he was employed in 1771 at the Post Office and in 1772 at the number lottery, where he became chamberlain in 1778. Therefore he became organist in the Dutch Church and later, in 1781, in the Great Church. In 1788 he became a member of the Academy of Music, in 1796 directly for this academy and in 1797 also a teacher of harmony and counterpoint at its educational institution. In the winter of 1972, Wikmanson wrote his own songbook of Bellman's poems 7. KÄRA SYSTER EP 24 6:42 Fredmans Epistel nr 24 ​ Till kära mor på Bruna Dörren Kära syster, mig nu lyster med dig tala förr'n jag dör. Dubbelt öl ger gott humör, enkelt öl jag aldrig smakar. Brännvins ångst mitt hjärta skakar, och jag står vid gravens brädd som en Bacchi hjälte klädd, men föraktad och försmädd, för min egen skugga rädd. Kära syster, min nu lyster att få taga mig en sup; sen gå i mitt mörka djup. Uret pickar, Charon skickar. Tag mig den och den, kära mor, jag hickar. Bacchi safter fröjda mig än. Usla tider! Vad det lider, bara kursen nederslås, bättre köp på brännvin fås. Men då lever jag ej mera, andra hjältar då hovera. Kan ni tro, då, kära mor, jag skull' få en sup så stor, jag skull' supa, om ni tror, liksom runius, Lucidor. Usla tider! Vad det lider, mitt benrangel faller ner, men min mun åt glaset ler. Supar flera! Ge mig mera! Bacchus, ingen ann, skall mig balsamera som en stor namnkunniger man. Systrar, hören! När i rören uppå krogen glas och stop, drick min skål då allihop, sjung om kärlek, vin och lycka, om de kval en törstig trycka och om hur en rusig man paradiset vinna kan, om den eld i blodet rann, när han första druvan fann. Systrar hören: Bruna Dören stäng för allting väl igen; lät min hamn få bulta sen. Inte droppen! Halt, lät opp'en! jag måst' gå; farväl båd', med själ och kroppen! Hit en sup, jag törstar ihjäl. Carl Michael Bellman Kära syster mig nu lyster Med dig tala förr´n jag dör Med dig tala förr´n jag dör Dubbelt öl ger gott humör Enkelt öl jag aldrig smakar Brännvin ångst mitt hjärta skakar Och jag står vid graven brädd Som en bacchi hjälte klädd Men föraktad och försmädd För min egen skugga rädd Kära syster mig nu lyster Att få taga mig en sup Sen gå i mitt mörka djup Uret pickar Charon skickar slup Tag mig den och den Kära mor jag hickar Bacchi safter fröjda mig än Usla tider Vad det lider Bara kursen nederslås Bara kursen nederslås Bättre köp på brännvin fås Men då lever jag ej mera Andra hjältar då hovera Kan ni tro då kära mor Jag skull få en sup så stor Jag skull supa. Om ni tror Liksom runius lucidor Usla tider - vad det lider Mitt benrangel faller ner Men min mun åt glaset ler Supar flera - ge mig mera Mer! Bacchus ingen ann Skall mig balsamera Som en stor namnkun -un-niger man Systrar hören! När i rören Uppå krogen glas och stop Uppå krogen glas och stop Drick min skål då allihop Sjung om kärlek vin och lycka Om de kval en törstig trycka Och om hur en rusig man Paradiset vinna kan Om den eld i blodet rann När han förstadruvan fann Systrar hören. - bruna dören Stäng för allting väl igen Lät min hamn få bulta sen Inte droppen Hålt! --- lät opp´en Men Jag måst gå farväl Båd med själ och kroppen! Hit en sup Jag törstar ihjäl 8. KÄLLARSÅNG S15 3:01 Fredmans Sång nr 15 KÄLLARSÅNG ​ Kom sköna källar-flickor i hurtigt språng, i tripp och trav, slå upp båd' sprund och svickor, och låt mig supa därav; Törstig är jag, natt och dag, matt och svag; Giv mig vin av femton slag. Hur ljuvligt månd' det vara att tappert dricka glasen ut, och se sig själv i fara att dimpa var minut! Hurtigt! jag ler, rättnu ser jag ej mer att gå hem till mitt kvarter. Jag vill ej vara nykter för allt för mycket mycket godt; Man lever så betryckter när intet vankas vått; Jag håller för, strupen bör som ett rör läskas, vätskas, tills man dör. Så drickom nu i botten, ack, hjärtans gubbar! Gör er flit; I denna sällhets lotten så vankas ingen nit. Klingande glas gå i kras i kalas, när där många klunkar tas. Så väckas glada tankar i Bacchi äkta paradis. Friskt bär upp många ankar av Franskt och Portugis; Ingen nu tål någon skål i vårt skrål, supa är vårt ändamål. Se stjärnorna de blänka, och nattens kulna dimmor stå; Jag orkar ej mer tänka, ej se, än mindre gå; Gubbar minsann, på varann måste man nu förlikas som man kan. Jag dimper över ända, min hjärtans supebror, jag ber, din skål min vän, kan hända vi aldrig råkas mer; Nu ha vi fått mycket godt, mycket vått, som vårt hjärta efterstått. Carl Michael Bellman Ur Carl Michael Bellmans Fredmans sånger(1791). Tolkad av Peter Ekberg Pelz. Sång 15 är av allt att döma en av de äldsta bland Fredmans Sånger. Den härstammar från första hälften av 1760-talet, en period under vilken Bellmans dryckesvisediktning var långt sparsammare än den skulle bli efter 1765 - och långt mer traditionell. Visan är en klassisk representant för den s.k. situationsvisan, en dryckesvisa om drickandet och om dryckeslaget. (G Hillbom) Källmelodin är en fransk vaudeville. 9. BRÖDERNA FARA VÄL VILSE EP35 4:11 FREDMAN'S EPISTLE No.35 Concerning his fair one and her fickleness Truly the brethren go often astray 'Mid glasses, but never for taverns. All to the land of the grapes find a way. Drink brother, a little, I pray. Hear how they stumble and scrape in the sand, Fumble for doorways to Bacchus's caverns, Bloody of lip how they beat on them, and Go headlong with tankard in hand. Father lffovilz, fill up for me; My girl has forgotten me, I die faithful. Day and night will I drunken be Till all my misery flee. Hot-headed brothers, at dicing so rash, By tankards ever declaiming, Drinking, they swallow a quart in a flash, -With rapiers cutting a dash. The dice go a-tumbling, the arguments <:lash, Now of a broomstick and now of a church-spire; Meanwhile the waiter, despicable trash, Curses, demanding his cash. Dice, ah yes, it's thewaythey fallI A spark for my pipe, sir, I thank'ee kindly. In my mind I've the wench's ska.I, .T ho ' she has ost me my all. Gifts have I given, and glimmering gold, The babe to the poorhouse I've taken, And when it died, sir, I drank on its mould So deep the gravedigger roll'd. Tell me, have I, when the watchman patroll'd, Once that lascivious harlot forsaken? Risking for her sak ·a·:wh ippin g, I'm told, I've routed those champions bold. Yet, my Anna-Greta, yet I, like a sparrow, en.s n a r ' d and taken, Once again for my freedom fret, Whom death itself ,vould forget. Fill up my glass, sir, and maybe the pain Will yield to its exquisite savour. Tears down my nose, sir, now trickle amain. Ska.I1 My heart's easy again. Scarce fifty years have I liv'd, yet I fain Friends to ye all will now safely assever Liquor so rare as I've yesterd y ta' en Is balm for a woman's disdain. Drip a drop or two on my sore, And on my heart, sir, do me that favour. Damn my soul, but the pain'll pass o'er paJ Stand me a dram, sir, onemore1 Ah, when I think on her heavenly hue And roguishly fiery glances, 'Then will my heart, sir, a leadweight for rue, Bottles forever eschew. He breast's a shimmering cloud i'the skies; Froja denies me yet Froja entrances. Palsied my hands are, and dazzl'd mine eyes. Heaven, new agonies rise1 Yet, my Anna-Greta, you Know very well who the fickle wench is. Devil take you, deceitful shrew1 Hey, waiter, pour out. ,-J It'll do. FREDMANS Ep. 35 Angående sin sköna och hennes obeständighet Bröderna fara väl vilse ibland Om glasen men intet om krogen Alla de hitta til drufvornas land Drick bröder, drick litet grand Hör hur de stulta och skrapa i sand Famla på dörrar och bulta med knogen Ragla och tumla med stopet i hand, Och blöda om tunga och tand. Fader Movitz, slå i, slå i! Min flicka har glömt mig, jag dör trogen; Natt och dag jämt i fylleri, Skal all min sorg gå förbi. Bröderna gräla om brickor och kast, Vid Ölbägarn jämt demonstrera; Somliga dricka et qvarter i hast, Och draga klingorna hvasst; Tärningar trilla, och brickan står fast; Gubbarna slamra och stolt discurera Än om et kyrktorn och än om en qvast; Men Kyparn han svär som en gast. Hå ja ja ja, det är så, ja! Slå eld på min pipa, ge mig mera. Flickans skål uti tankarna, Fast hon har kostat mig bra. Ja jag har gett hänne skänker och guld; På barnhuset skaffa jag Barnet; Barnet det dog; med Calas på dess mull Jag söp Dödgräfvaren full. Ofta ha Paltarna gått på patrull Jag har då friat det lid'liga skarnet, Vågat för hänne båd' ryggbast och hull, Och slagit de hjeltarna kull. Men, min Anna Greta! men! Nu är jag lik fogeln snärd i garnet, Som vil ut til sin frihet igen, Och har knapt döden til vän. Slå i åt mig; kanske smärtan förgår Af safternas ljufliga syra. Tårarna rinna på näsan; Gutår! Mitt hjerta bättre nu mår. Knapt har jag lefvat i femtio år, Dock kan jag tryggt för Er alla bedyra, At sådant Finkel som jag söp i går Är kostligt mot kärlekens sår. Dryp en droppa eller två, Och häll den på hjertat, häll man fyra; Svedan skal ta mig tusand förgå; Tag blott en sup ofvanpå. Aj! när jag tänker uppå hännes hy Och ögonens brinnande lekar, Hjertat af ängslan så tungt som et bly Vill från buteljerna fly; Bröstet det liknar en sväfvande sky; Fröja mig lockar och Fröja mig nekar; Händerna fängslas, mig ögonen bry. Ach himmel! min sorg blir nu ny. Men, min Anna Greta! nog, Nog vet du nu väl på hvem jag pekar, Fan i dej så du mig bedrog! Slå kypare i. - Det är nog. 10. MASKERAD - JERGEN PUCKEL EP79 1:32 DRICK UR EP 30 7:15 FREDMAN'S EPISTLE No.30 Drain off thy glass! See death upon thee waiting, Sharpens his sword and peers in at thee door. Be not afraid! He but essays the grating, Friend, to thy tomb; and grants the one year more. Movitz, consumption is laying thee in the grave, man! ---Pluck an octave, man! Tune thy sweet notes, sing life's fair spring of yore. ​ Yellowish hue, and small cheeks hotly burning, Shrunken thy chest, and shoulders as of lath. Let's see thy hand! Each vein the blood returning, Swollen and damp, as from heated bath. Sweaty thy palm is, its art'ries all stiffen'd. ---Play till thou'rt deafen'd. Drain off thy bottle, drink and sing and laugh! Heavens, thou diest! Each cough with fear inspiring Hollowly grates, and all thy parts repine. White is thy toungue, thy frighten'd heart expiring, Muscles and flesh, all soft to death incline. Breathe! Ah, preserve us! Such fumes from thy throttle. ---Reach me the bottle! Movitz, thy health! Skål! Praise the god of wine! From out his bowl thy death away is dripping; Laughing and gay, thy life he takes by stealth. 'Burning fiery worms' thou, Movitz, oft art sipping From this same glass; full sinister its walth. All is consum'd now, all rheum'd now thy gazing. ---"My guts, sir, are blazing!" Hast thou the strength once more? Ah, yes, good health! ​ Well, then a toast: to Bacchus farewell waving From Fröja's throne, a last, a long adieu! Fondly the blood, thy veins a last time laving, Seethes to its spell. Then violently spew. Sing, read, forget; weep, bethink thee and ponder: ---Wilt thou go yonder? Movitz, wouldst die? Ah no! Good health to you! 11. ÄR JAG FÖDD SÅ VILL JAG LEVA S16 7:22 FREDMANS SÅNG NR 16 Är jag född så vill jag leva och må väl på bästa vis Som en Adam med sin Eva ut i paradis ​ Stekta sparvar ut i munnen få Dricka nektar, sova sött och uppå rosor gå Klappa den mitt hjärta tänker på Sjunga visor dansa polska, tumla då och då ​ Vid min flaska vill jag somna Vid min kära vakna opp När min hjärne börjar domna Saktar sig mitt lopp FREDMANS SONG NO 16 ​ Am I born, then I will be living Well and truly on this wise To my Eve, like Adam, cleaving Here in paradise ​ Roasted sparrows munching ev'ry day Quaffing nectar, sleeping sound, I'll go my rosy way Fondle her who o'er my heart holds sway Singing ditties, dancing polskas, tumble as I may ​ By my bottle let me slumber By my girl will I awake When sad thoughts my brain encumber Time an end will make 12. TRÄD FRAM DU NATTENS GUD SÅNG 12 6:26 13. GLIMMANDE NYMF EP. 72 6:15 Fästpunkt 1

  • 404 | Peter Ekberg Pelz

    There’s Nothing Here... We can’t find the page you’re looking for. Check the URL, or head back home. Go Home

  • Gamla album versionen | Peter Ekberg Pelz

    Döden ger liv - Himmel du andas! Dying we live - Ah yet we are breathing! Min konstnärliga ide blir en döstädning av Bellman i mitt dubbelalbum ”Döden ger Liv – Himmel du Andas!” För att kunna komma åt en stark livspuls så fordras det ofta närhet till död - eller kanske en liten död ”le petite morte” (orgasm) Det tillstånd då vi för för ett ögonblick tappar kontroll och lever mer genomsyrade av liv och kärlek. Att acceptera döden för att öppna mot ljuset och -se skönheten i åldrandet, förgängligheten och inte minst kunna vara tacksam över att fortfarande andas… Döden ger liv – Himmel du andas! ​ Prolog ​ Gubben är gammal ep 27 ​ Födslosång ep 43 ​ Vaggsång till min son Carl ​ Märk hur vår skugga ep 81 ​ Till kära mor på Bruna Dörren Ep 24 ​ Källarsång Sång 15 ​ Vårt liv är en maskerad ​ Drick ur ditt glas ep 30 ​ Är jag född så vill jag leva och må väl ​ på bästa vis ​ Träd fram du nattens gud sång 32 ​ Glimmande Nymf ep 72 ​ ​ ​ Movitz blåste en konsert ​ Gubben Noak ​ De dyrbaraste gåvor ​ Hyllning till Ulla Winbladh ep 80 ep 71 ​ Fjäriln vingad sång 64 ​ Slidder Sladder folket klagar PROLOG Intro till Döden ger liv. Himmel du andas! -se skönheten i åldrandet, förgängligheten och inte minst kunna vara tacksam över att fortfarande andas efter erfarenheter av Covid-19 och PostCovid… Allting har sin tid. Att födas har sin tid. Att dö har sin. Att förbereda sig för livet efter själva tillblivelsen tar sin tid – ofta kring nio månader. Att förbereda sig för döden har för mig uppfyllt en mycket ansenlig tid men har allt efter tidens gång blivit en öppnare mot LIV! När jag var tio månader hamnade min mamma på sjukhus nära döden i svår lunginflammation under en längre tid. En barnflicka 17 år anställdes för att ta hand om det skrikande barnet vars smärta var för stark för den unga jungfrun som till slut fick nog och såg som enda utväg att med en kudde kväva det outhärdliga ljuden som kom ur bebisens mun. Min nära döden upplevelse med svårigheter att få luft har varit ett stort trauma under delar av mitt liv. Den räddande ängeln som kom och avbröt denna alltför tidiga död var farsan. Tack Pappa! ​ ​ ​ Gubben är gammal Ep 27 Möte med åldrandet. ”Gubben är gammal urverket dras. Visaren visar timman ilar---” Nu har jag själv snart med råge överlevt min pappas ålder. Men farsgubben du kunde väl för helvete ha väntat med att dö själv tills jag hunnit bli vuxen på riktigt. Du var ju aldrig sjuk inte ens förkyld. ​ ​ Födslosång Epistel 43 Om sårbarheten i att föda, födas och leva i denna så obarmhärtiga närhet till döden och ”masken dold i blomman bådar blommans död. Allt suckar för naturens lag…” Vaggsång till min son Carl Kan smärtan av att förlora sitt barn någonsin lämna? Vårt behov av tröst av nytt liv vaggar oss till sömns… Märk hur vår skugga Epistel 81 Våra avsked till våra kära ser så olika ut. Här ett porträtt ur tiden när Grällmakar Löfbergs maka lämnat in skylten. ​ ”Hon från Dantobommen skildes idag. – torstig var hon och torstig är jag, Vi är torstiga alla!” ​ Sommaren 1987 efter avslut på Västerviks Visfestival kommer en kollega Lasse Tennander fram till mig och säger: För fan Peter du som är uppvuxen i en arbetarförort - Hur kommer det sig att du kör med ett gäng utklädda överklassmusiker? Ja vad svarar man på det? Första 3 åren i en etta i Hammarbyhöjden sedan i nya söderförorten Kärrtorp - men med en farsa som jobbat som musiker. Vi på gatan såg ju dom som fanns norr om Slussen som minst sagt främmande varelser. Varför leker jag med dom? Kanske tillhörde man nån slags trasprolitariat. Första 3 åren i en etta i Hammarbyhöjden sen i Kärrtorp sen genom morbror Nils introducerad till Söderstadion och kärleken ttill "Bajen". Nacka Skoglunds hörnmål från östra kurvan var ett tidigt möte med den renaste poesin. Några decennier senare stod jag vid pissrännan bredvid Cornelius Vreeswijk och uttryckte att det kändes lite kymigt att ha snott från hans gitarrarrangemang från ”Märk hur vår skugga” till det jag gjorde med ”Fredmans Stadsmusikanter” musiker från den Kungliga filharmoniska orkestern. Känn inte så - du gör det så vackert sa Cornelis och såg på mig stillsamt med sina varma ögon. När vi sen efteråt hamnade på krogen tillsammans var han väldigt lågmäld, mådde inte så bra och ville åka hem ganska snart och sedan dröjde inte länge innan han lämnade in för gott den 12 november 1987. Jag får ett samtal från Ulf G Åhslund som säger har du hört att Cornels är död? ... Nu finns det bara en galning kvar i det här djävla landet som jag kan tänka mig att jobba med och det är du. Jag skiter i pengar. Jag spelar och arrar till dig gratis och om du vill kan du få använda arrangemang jag skrivit till Cornelis. Du har en vecka på dig att bestämma dig och förresten skulle du vilja gå på Cornelis begravning med mig? Efter begravningsceremonin i Katarina Kyrka sitter vi på Mosebacke på tjusigt uppdukat kyrkkaffe. Emellan Ulf G Åhslund och mig sitter prästen Lennart Koskinen. En stilla stämning infinner sig tills en kvinna mittemot oss reser sig och utbrister: Det är jag som är Fatumeh - som Cornelis sjunger om – Det är jag som är FATUMEH! Då reser sig blixtsnabbt kvinnan bredvid henne och skriker: I helvete heller det är jag som är FATUMEH - varpå hon utdelar en rak höger, så att den först nämnda hamnar mitt uppe på det dukade bordet. Kaffekoppar, fat och tårtbitar far runt som ett fyrverkeri på nyårsafton. Ulf och jag kastar en snabb blick på varandra innan prästen Koskinen reser sig och med glimten i ögonen och på sin vackra finlandssvenska dialekt utbrister: DET HÄR SKULLE VERKLIGEN CORNELIS HA GILLAT! ​ ​ ​ ​ ​ ADAGIO "Att vara eller att inte vara - att andas eller inte andas. Det är frågan" . Till kära mor på Bruna Dören Epistel 24 ​ ”Kära Syster mig nu lyster med dig tala förrn jag dör” TEXT? Källarsång Sång 15 ​ ”Se stjärnorna de blänka och nattens kulna dimmor stå. Jag orkar ej mer tänka. Ej se, än mindre gå…” TEXT? Bröderna fara väl vilse ibland Epistel 35 TEXT? Drick ur ditt glas Epistel 30 TEXT? Vårt liv är en maskerad TEXT? Är jag född så vill jag leva... Sång 16 ​ Var tid har sina kompromisslösa sjukdomar. Lungsoten och pesten tog många liv på 1700-talet. En stor del av Stockholms befolkning strök med. Inget annat vaccin att hoppas på en alkoholen som medicin… Jag andas än är jag född så vill jag leva och må väl på bästa vis. Sjunga visor, dansa polska uppå rosor gå – klappa den mitt hjärta tänker på.,, ”Vårt liv är en maskerad där mången synes glad men under masken gråter du, ska vi slå vad?” Träd fram du nattens gud Sång 32 ​ ​ Naturen som tröst och läkedom. Beställdes av min svärfar Bellman kännaren Paul Britten Austin att lära mig inför hans stundande död och begravning. Glimmande Nymf Epistel 72 ​ Här ur denna oerhört sensuella erotiska epistel träder en stor innerlig ömhet fram. ”Cajsa Du dör- Himmel hon andas! Döden ger liv” är ett uttryck för den yttersta hänryckning. Den fysiska känslan av världens försvinnande under kärleksakten. Att våga förlora kontrollen – utlämnad. Kvinnan i mannen får blomma. Movitz blåste en konsert Epistel 51 5:22 ​ Här ur denna oerhört sensuella erotiska epistel träder en stor innerlig ömhet fram. ”Cajsa Du dör- Himmel hon andas! Döden ger liv” är ett uttryck för den yttersta hänryckning. Den fysiska känslan av världens försvinnande under kärleksakten. Att våga förlora kontrollen – utlämnad. Kvinnan i mannen får blomma. Glimmande Nymf Epistel 72 ​ Här ur denna oerhört sensuella erotiska epistel träder en stor innerlig ömhet fram. ”Cajsa Du dör- Himmel hon andas! Döden ger liv” är ett uttryck för den yttersta hänryckning. Den fysiska känslan av världens försvinnande under kärleksakten. Att våga förlora kontrollen – utlämnad. Kvinnan i mannen får blomma. Glimmande Nymf Epistel 72 ​ Här ur denna oerhört sensuella erotiska epistel träder en stor innerlig ömhet fram. ”Cajsa Du dör- Himmel hon andas! Döden ger liv” är ett uttryck för den yttersta hänryckning. Den fysiska känslan av världens försvinnande under kärleksakten. Att våga förlora kontrollen – utlämnad. Kvinnan i mannen får blomma. Glimmande Nymf Epistel 72 ​ Här ur denna oerhört sensuella erotiska epistel träder en stor innerlig ömhet fram. ”Cajsa Du dör- Himmel hon andas! Döden ger liv” är ett uttryck för den yttersta hänryckning. Den fysiska känslan av världens försvinnande under kärleksakten. Att våga förlora kontrollen – utlämnad. Kvinnan i mannen får blomma. Glimmande Nymf Epistel 72 ​ Här ur denna oerhört sensuella erotiska epistel träder en stor innerlig ömhet fram. ”Cajsa Du dör- Himmel hon andas! Döden ger liv” är ett uttryck för den yttersta hänryckning. Den fysiska känslan av världens försvinnande under kärleksakten. Att våga förlora kontrollen – utlämnad. Kvinnan i mannen får blomma. CD 2 1. Movitz blåste en konsert Epistel 51 5:22 Himmel du andas! Fnitter är den underbaraste medicin mot gravallvaret och duktigheten. Jag älskar snabba färder mellan allvar och skratt – mellan mörker och ljus! 2. Gubben Noak Old man Noah Sång 35 2:30 ​ 3. Allt förvandlas Sång 39 3:19 4. Solen glimmar Now the sun gleams in the sky Epistel 48. 3:11 ​ 5. Dyrbaraste gåvor Herdinnan Pastoral Epistel 80 0:50 ​ ​ Ulla min Ulla / To Ulla at her window Epistel 71. 4:51 ​ I naturens sköte finns så mycken läkedom och som pappa alltid sa. Strunta i böckerna. Livets visdom kan du bäst lära av kvinnorna min son. ​ 7. Fjäriln vingad / Butterfly in royal Haga Sång 64 3:15 ​ 8. Dansmästarn Epistel 69 3:40 ​ 9. Menuett Johan Wikmanson Dm 4:47 ​ 10. Den snåle och tilltagna gästen Sång 60 5:52 ​ 11. Gråt fader berg / Elegy on the fight at Gröna Lund tavern Epistel 12 4:18 ​ 12. Slidder sladder - Skruva fiolen / Screw up the Fiddle Epistel 2 3:00 ​ Sjung dansa och var glad - svara ja så blir vi glada. Stråken släng - ganska riktigt! Ditt kall är viktigt. Båd för Öra Syn och Smak ​ 13. Fram med basfiolen Epistel 7 5:07 ​ 14. Till mutter på tuppen Epistel 67 4:51 ​ 15. Vila vid denna källa Epistel 82 4:52 Mitt första Bellman album... Mitt första Bellman album "ÄR JAG FÖDD SÅ VILL JAG LEVA" spelades in 1985 på Stockholms Konserthus med Stockholms Stadsmusikanter - en grupp jag hade under 15 år - företrädesvis med musiker från Stockholms olika Filharmoniska orkestrar. Mitt första Bellman album... Mitt första Bellman album "ÄR JAG FÖDD SÅ VILL JAG LEVA" spelades in 1985 på Stockholms Konserthus med Stockholms Stadsmusikanter - en grupp jag hade under 15 år - företrädesvis med musiker från Stockholms olika Filharmoniska orkestrar.

  • MUSIK med Soundcloud bilder | Peter Ekberg Pelz

    Himmel du andas - Del 1 av Döden ger liv Allting har sin tid - Del 2 av Döden ger liv Allt förvandlas - Del 3 av Döden ger liv Dom dyrbaraste gåvor - Del 4 av Döden ger liv

  • | Minsida

    Prolog Gubben är gammal Födslosång Vaggsång Stäng

bottom of page