Utan döden vore inga sånger ’Döden ger liv’ av Sofia Nyberg
”När vi föds till den här världen gör vi det vanligtvis med ett skrik. Kanske av smärta då lungorna fylls av luft för första gången; att andas eller inte andas. Kanske av förändringens chock, kylan, det okända, livet i ett annat forum. Av längtan tillbaka; att inte andas. Att än mer vilja framåt; andas, andas. Kanske av konflikten.

När Peter Ekberg Pelz album Döden Ger Liv föds för lyssnaren sker det däremot med ett skratt.

Ett barns bubblande kluckskratt, kanske det ljuvligaste ljudet i universum. Skrattet ger mig bilden av en fjäril som förlöses ur sin puppa, Fjäriln Vingad. Puppan, den källa varifrån vi alla kommer, Vila vid Denna Källa.Fjärilen omvandlas till röst, poetisk och suggestiv, som varsamt tar oss med på en resa i fyra akter med ändhållplats ånyo Vid Denna Källa. Källan, dit vi alla återvänder.

Vi föds och vi dör ur och i samma källa. Det är vad det här albumet berättar för mig.

Allting har sin tid och Är Jag Född Så Vill Jag Leva. Allting har sin tid och nu är det ett ja. Om den här musiken är någonting så är den ett Ja. Den vemodiga rösten har hela tiden glimten i sitt öga. Den lyckas samtidighet och ur det svåra porlar en bäck av liv och fjärilar. Träd fram du nattens gud, du som mildrar.

I naturen är livet och döden ett och detsamma. Där är källan i vilken de möts och förenas. Där är tonerna.”