Deckarloggextra: Bellman – framförd, gestaltad, iscensatt Peter Ekberg Pelz Tetralogi: Döden ger liv Del 1: Himmel du andas! Del 2: Allting har sin tid Del 3: Allt förvandlas… i livsdansen Del 4: Dom dyrbaraste gåvor (Cister Music) **** Peter Ekberg Pelz sjunger, deklamerar och gestaltar Bellman i tetralogin ”Döden ger liv” (en EP och tre mindre album). Han är som Fred Åkerström, kunde man säga, men mycket, mycket mer – än större utlevelse, än fler vokala gester och uttryck, än större vilja med risk att träffa fel och misstolka. Han är kanske också, för så har det ju berättats, som självaste Carl Michael Bellman – att Bellman just skådespelade och gestaltade sina texter till (oftast lånade) melodier. Det måste vara krävande, för honom som artist och människa men också för lyssnaren som både lyssnare och människa. Han planterar orden i sig, gräver sen upp dem igen tillsammans med egna känslor och erfarenheter för att plantera dem i mig och dig. Utrymmet räcker inte till en utförlig recension av alla fyra skivorna utan jag gör ett stickprov: fokuserar på hans tolkningar av en mycket välkänd Bellman-visa på vardera skiva. ”Vaggvisa” (på EP:n ”Himmel du andas!”) diktade Bellman till en folkvisemelodi. Den finns i många tolkningar och har även omdiktats, bland annat av Cornelis Vreeswijk. En hemsk vaggvisa, om döden mer än livet. Bellman, som förlorat en son och nu fått ännu en, diktade om ”vår onda tid” för sin lille son och Ekberg Pelz lyfter fram varje ord så tydligt att vaggvisan måste orsaka mardrömmar. I ”Glimmande nymf” (på albumet ”Allting har sin tid”) har han istället tagit fram den ljusaste, vänaste sängkammarrösten. Men en djävul anas på tungan. Kläd av dig, kläd av dig allt, uppmanas Cajsa Lisa. ”Lägg dig sen på min fiol”, sjunger Ekberg Pelz i sin dubbelgestaltning av Bellmans visa. Det låter som en romans men var prostitution. Gubben Noak (på ”Allt förvandlas… i livsdansen”) har blivit något mitt emellan operett och revy eller till och med bondkomik – plus barockstuk med dans i musik och rytm. Som den supvisa den väl är. ”Fjäril vingad”(”Dom dyrbaraste gåvor”) är som en filmöppning, blickande ut över Hagaparken. Kan vara en skräckfilm, faktiskt. I beskrivningen av Haga hörs en kuslig blandning i rösten, av skräck och skönhet. Som en lockelse in i det okända och dessutom med besk ironi i sista versen, där Peter Ekberg Pelz i form av Carl Michael Bellman biter sin mecenat. Övriga visor får du höra själv – gör det! Varje spår är en  teateruppsättning där ackompanjemanget blir scenografi och rekvisita. I musiken finns akustisk gitarr och luta (kanske en cister?), stråkkvartett/kapell, kontrabas och blås. Resultatet är enastående men ibland, beroende på lyssnaren, nog lite för mycket. Därför, på grund av viss ojämnhet, blev betyget ”bara” nästbäst. Generellt för alla fyra skivorna, som projekt, blir betyget: det högsta. Bengt Eriksson Publicerat i Hifi & Musik

Peter Ekberg Pelz Döden Ger Liv Som att höra Bellman för första gången. GAFFA Album / Cister Utgivning D. 2022.03.25 Recenserad av Magnus Sjöberg Bellmantolkaren Peter Ekberg Pelz har under vintern släppt tre skivor med Bellmantolkningar. När nu också den fjärde skivan finns tillgänglig, finns nu också helheten, Döden ger liv, en tetralogi som kan ses som en sammanfattning av hans karriär. Men det är inget grått och antikt monument över visan, och karriären som framträder. Det är tidigare outgivna och helt nya tolkningar av Bellman, som framför allt skimrar av och delar med sig av nyupptäckarglädje till den svenska visans mest historiska ikoner. Genomgående finns här en kärlek till Bellmans sånger och en respektlöshet mot den ofta rådande traditionalismen vid Bellmantolkningar, en som Peter Ekberg Pelz ingjuter i visorna. Han möter de epistlar vi alla kan utantill, de som sitter fastgjutna i ryggraden i den svenska musikhistorien, lyckas bryta upp dem, dekonstruera dem, och återskapa dem; i arrangemang, i tonfall och attityd. Med en röst som på samma sätt bär ärr av smärta, sprittande nyfiken förtjusning och öppensinnad levnadsvisdom som ger märg till både text och framförande. Ibland känns det som att man som lyssnare hör sångerna för första gången, som ett eko från historien. Som att man lyssnar till texten för första gången, ofta så att man hittar nya meningar, nytt mörker, nytt ljus, i de fraser man sedan länge kunnat utantill. Det är som att historien då är den som skrivs nu. Det är som att skillnaden mellan förr och nu, det moderna och det arkaiska aldrig har funnits. Det är ett arv att vårda och värna om.

Peter tar oss till Bellmans tid med sina sårbara tolkningar Hägerstensbon Peter Ekberg Pelz är en av Sveriges främsta Bellmantolkare. Nu ger han ut fyra album, där död och liv är tätt sammantvinnade. "Rösten måste vara sårbar," säger han. Publicerad 09:24, 11 mar 2022 Pest, kolera, lungsot och barnsängsdöd. Carl Michael Bellmans tid var skoningslös mot den som blev svårt sjuk. Undernäring minskade människors motståndskraft och effektiva mediciner lyste med sin frånvaro. Ändå fanns det även livskraft, lekfullhet och glädje – och den som lyssnar på Bellmans epistlar kastas in i en värld av både elände och ljuvlighet. Det är en värld som Hägerstensbon Peter Ekberg Pelz är väl bekant med. Han är en av Sveriges främsta Bellmantolkare och har ägnat många år åt att sjunga 1700-talspoetens visor, runt om i Sverige och utomlands. – Det fantastiska med Bellman är att han tar oss tillbaka till sin tid så att man ser den framför sig. Med sitt språk gör han den levande för oss. Lyssnar man på allvar inser man också hur mycket Bellman förstått om livet, säger han. Peter Ekberg Pelz slår sig ner vid det som en gång var Fader Höks krog, uppskattad av Bellman. Foto: Sacharias Källdén Historisk trakt Mitt i träffar Peter Ekberg Pelz i Café Uddvillan vid Klubbensborg. Det är historiska trakter. Bellman och hans vänner kom med båt hit ut för att besöka Fader Höks krog och njuta av vin och kärlek i grönskan. Och passande nog bor Peter Ekberg Pelz själv i krokarna. Han flyttade hit med sin familj 1994 och har uppträtt många gånger hemmavid sedan dess – både i Café Uddvillan och på andra platser vid Klubbensborg och Hägersten. Och så har Hägerstens skolbarn fått lära känna Bellman genom hans försorg. – För ett antal år sedan var jag runt i skolorna här och sjöng för barnen, ackompanjerad av olika instrument. Jag brukade be dem att blunda för att se 1700-talsvärlden framför sig, berättar han. Vill dela med sig Peter Ekberg Pelz gav ut sin första Bellmanskiva 1985 och blev då kallad för Fred Åkerströms arvtagare. Samtidigt inledde han ett samarbete med konstnären Peter Dahl. Under 15 år sjöng han Bellman till Peter Dahls Bellmanlitografier, på turnéer i Sverige och Europa. Däremot blev det få nya skivor. Han hade svårt för tanken att stöpa sina tolkningar i en fast form och stoppade flera skivor som han spelat in. Men 75 år gammal har han ändrat sig. – Både vänner, familjen och folk i branschen har tjatat och sakta har jag ändrat inställning. Jag vill dela med mig och lämna något efter mig, som ett testamente, säger han. ”Jag vill vara ett instrument för att lyfta fram Bellmans verk”, säger Peter Ekberg Pelz, här vid Klubbens värdshus, där en krog låg på 1700-talet. Foto: Sacharias Källdén Förändrad röst ”Döden ger liv” är samlingsnamnet på de fyra album som ges ut på Spotify under vintern och våren, med mestadels nytt material. Namnet är väl valt. Med sitt urval av epistlar vill Peter Ekberg Pelz lyfta fram ”att man måste öppna sig för döden för att vara vid liv”. Hans pappa dog när Peter var 17 år och han har ägnat ett långt liv åt att hantera sorgen, med bevarad livsglädje. Där har Bellmans epistlar varit till hjälp. Numera sjunger han dem med en dov och sökande röst, på en gång innerlig och kraftfull. – Rösten måste vara sårbar för att kännas. När jag var ung sjöng jag mer pompöst men med åren har min röst landat djupare i mig och sjunkit ner i hjärtat.

BILD: EVA KARLSSON PETER EKBERG PELZ Peter Ekberg Pelz tilltalas mest av det stora spannet mellan liv och död i Bellmans sånger. ”Min engelska svärfar beskrev Bellman som ett mellanting mellan Shakespeare och Dickens. ’Ni i Sverige har inte förstått Bellmans storhet’, menade han.” BELLMANTOLKAREN Peter Ekberg Pelz släppte på Bellmans födelsedag den 4 februari skivan Allting har sin tid. Albumet är andra delen i tetralogin Döden ger liv! och vi ringde upp Peter Ekberg Pelz för att prata om livet, döden och Bellman. Tetralogin beskrivs som ditt musikaliska testamente. Vad vill du lämna efter dig musikaliskt? – Jag har ofta vägrat spela in skivor och har ofta stoppat när man gjort inspelningar av mig och velat ge ut. Jag kände inte att inspelningarna var jag. Jag vill hellre vara i stunden, jag är en livemänniska. Men så har musiker sagt till mig att ”Skit i att du själv inte vill ge ut det, det finns de som kan ha glädje av att du lämnar någonting efter dig”. Därför kallar jag detta ett testamente. Det stora spannet – och närheten – mellan liv och död i Bellmans sånger är det som tilltalar Peter Ekberg Pelz mest. – Att Bellman vågar omfamna att vi är det här lilla fjunet, sandkornet i rymden. Det var på något sätt lättare att göra det på 1700-talet, alla umgicks ju med döden och många dog innan de fyllt tio. I vår tid finns det så mycket rädsla för döden. Det finns dessutom så mycket humor i Bellman och han beskriver saker så att de blir levande! Peter Ekberg Pelz förlorade sin pappa som ung och detta har påverkat hans egen relation till döden, livet igenom. ATT HANS PAPPA också var cellist är anledningen till Ekberg Pelz egen förkärlek för cello och stråkmusik. I många av dessa Bellmantolkningar hörs hans röst ömsom talande, skrattande och sjungande dansa runt över ett stråkarrangemang. – Varje dag när jag kom hem från skolan satt min pappa och spelade solocello. Ofta eftertänksamt. Han var öppen som ett barn och han satte sig i solstrålen och spelade om det var sol. Han ville få mig att spela cello och fiol, men jag grät för det gjorde så ont i fingrarna. Men jag blev förälskad i cellons ton. Det var först i vuxen ålder som Peter Ekberg Pelz själv tog sig an musiken. – Fan, jag var trettio år när jag gav mig in i det här på riktigt! Och det enda jag vill vara duktig på i musiken är att våga göra misstag. Leken och det busiga förhållningssättet fick jag säkert också från pappa. Vad skulle du göra ihop med Bellman om du fått möta honom? – Jag tror att jag hade haft fysisk kontakt med honom. Jag gör ofta så med människor, i alla fall innan pandemin! Jag håller i dem för att det ska bli ett sant möte. Och så skulle jag gärna ha varit med honom ut i naturen. Och varit med honom när han mötte kvinnor. Jag upplever att de flesta män verkar vara rädda för kvinnor, men det tror jag inte att Bellman var. Han hade en särskild kontakt med sin syster och sin mor. Det skulle jag varit nyfiken på. SUNNIVA BRYNNEL // Jubileumslåt Peter Ekberg Pelz tolkning av Fredmans epistel nr 51 finns på jubileumsplattan Yrkestrubadurernas förenings YTF 50 år (1971–2021). Här finns hela 85 inspelningar med föreningens medlemmar genom åren. De första två skivorna i Peter Ekberg Pelz tetralogi är redan ute. Den 4 mars kommer den tredje, Allt förvandlas, och den 25 mars den fjärde, Dom dyrbaraste gåvor.

Bellmantolkaren Peter Ekberg Pelz släpper del två av sitt musikaliska testamente Döden Ger Liv – en tetralogi med främst nytt och outgivet material som ges ut under vintern 2021/22. Imorgon den 4e februari på Carl Michael Bellmans födelsedag släpper Peter Ekberg Pelz Allting Har Sin Tid som är del två av en tetralogi av släpp som sammanfattar hans karriär och bäst kan beskrivas som hans musikaliska testamente. En vecka senare den 11e februari är det Bellmans dödsdag. Döden Ger Liv är ingen samling av gamla inspelningar utan mestadels outgivna och helt nya tolkningar som bör kunna introducera nya generationer för Bellmans epistlar och tilltala de som uppskattar visor, folkmusik och popmusik på svenska. – Var tid har sina kompromisslösa sjukdomar. Lungsoten och pesten tog många liv på 1700-talet. En stor del av Stockholms befolkning strök med. Man hade inget annat vaccin att hoppas på än alkoholen som medicin… En skrämmande koppling mellan vår pågående pandemi och Bellmans 1700-tal drabbat av lungsot och pest, säger Peter Ekberg Pelz. Peters konstnärliga idé är en ’döstädning’ av Bellman. De senaste inspelningarna är från 2020. Hans första Bellman-album Är Jag Född Så Vill Jag Leva! spelades in på Stockholms Konserthus augusti 1985. ”Fred Åkerström har dött men han har fått en son.”, skrev man då. – Att acceptera döden för att öppna mot ljuset, se skönheten i åldrandet och förgängligheten och inte minst kunna vara tacksam över att fortfarande andas… För att kunna komma åt en stark livspuls fodras det ofta närhet till död eller kanske en liten död ’le petite morte’ – det tillstånd då vi för ett ögonblick tappar kontroll och lever mer genomsyrade av liv och kärlek. Med en förälder som dog innan Peter blivit vuxen har skapandet och hans sätt att leva ofta varit kopplat till död och odödlighet eller snarare en längtan efter att vara delaktig av liv. För 25 år sedan mitt uppe i karriären drabbades han av en allvarlig felbehandling i vården av en naprapat som förändrade hans liv dramatiskt. Men trots kronisk värk är han nu fylld av ett nytt slags ljus och en energi till att skapa och vilja dela med sig utifrån den långa erfarenhet av liv, död och smärta som han haft privilegiet att möta.

Under vintern 2021 - 22 släpper Bellmantolkaren Peter Ekberg Pelz sitt musikaliska testamente Döden Ger Liv!, en sammanfattning över karriären som presenteras som en tetralogi. Del ett Himmel Du Andas består av sex låtar och släpps digitalt på alla streamingplattformar idag den tredje december. Vad var din inspiration till det nya materialet och varför har du valt att släppa det som en tetralogi? – Möten med nya musiker, studios, fotografer, filmare och en bokförläggare. Nyfikenhet på att hitta olika uttryck i att gestalta och skapa samband mellan vår nutid och 1700-talet. Gärna gränsöverskridande mellan olika musikgenrer och samarbetspartners från olika generationer. Det hela har svällt ut till en mycket lång berättelse som förhoppningsvis mår bra av att delas upp i fyra kapitel med olika stämningslägen och inriktning. Hur har det varit att jobba så nära döden? – Tacksamt och livgivande - det känns som ämnet valt mig ärligt talat. Har varit nära att dö vid ett par tillfällen men vi lever väl alla nära döden. När jag för många år sedan återigen hamnat på sjukhus efter jag fallit ned från ett tak, säger läkaren med glimten i ögat: 'Ser i din journal att du verkar leva ett farligt liv - tror du att du är odödlig?' I stunden hittar jag inget annat att svara än 'Är jag inte det?' Sökte livskänsla genom att utmana rädslor och utsätta mig för faror - kanske en slags förvuxen tonåring och adrenalinjunkie - leva på gränsen nära döden. Hur har det varit att arbeta med detta ämne när det ligger så nära till hands för dig själv då en förälder dog innan du hunnit bli vuxen? – Ibland svårt men jag vill gärna våga vara sårbar för att komma över min rädsla över tidiga erfarenheter av död. Jag sökte efter att ha slutat skolan ett första jobb på ett sjukhus med svårt sjuka och döende för att försöka möta och bearbeta mina demoner och min separationsångest. Svårigheter och rädslan att våga bli pappa själv gjorde att jag valde att gestalta två av spåren Födslosång och Vaggsång. Skörheten inte minst på 1700-talet men även nu i födandet - speciellt utsattheten för kvinnan och barnet så nära liv och död på samma gång. Har det rört upp gamla känslor och minnen? – Jo men visst, ibland kan jag röras till tårar när jag får kontakt. Påminnelsen om pappas cellomusik och ögon fyllda med värme kan få mig att falla in i tillstånd av både smärta och glädje. Att beröras i sång och musik av historien är som en gåva. Att minnas utsattheten i rädslan för plötslig spädbarnsdöd när jag lyssnade på mina barns andning när de sov på mitt bröst. Kunde jag verkligen höra deras andetag och små hjärtan slå? Du tycker samtidigt att det har varit ett privilegium att möta död och smärta, vad menar du med det? – Hoppas och tror att det får mig att utveckla större ödmjukhet och närvaro i kropp och själ, men också i möten med de fantastiska människor som delat sina erfarenheter och djupa kunskap med mig. Att efter många år ha lärt mig att ibland kärleksfullt acceptera min kroniska värk är något förunderligt. Ett minne från en grupp som erbjöds mig under ett par år när det rent ut sagt var ett rent helvete att stå ut med nervrotssmärtan jag fått av en felbehandling av en naprapat. En svårt skadad kvinna sade till mig 'Peter möt smärtan i stället för att försöka undvika den, precis som vi kvinnor ibland lyckas göra när vi ska föda barn.' Om man inte får smärtlindring som i Födslosång. Vilka insikter har du kommit fram till om människan genom bearbetningen av liv och död? – Mina insikter om henne kan växla från dag till dag. Människan är ett underligt djur, både fantastisk och en naturkatastrof och det skulle vara otroligt om vi hos oss människor kunde minska rädslan och girigheten som tycks förorsaka så mycket lidande. Hoppet som jag ser det är när vi släpper taget och ser vår litenhet och storhet genom att behöva varandra, vörda naturen och allt levande, något som min pappa ofta vävde in i sina sagor. Hur väcktes Bellmanintresset? – Bellmanintresset väcktes av en förälskelse på gymnasiet. En fantastisk entusiastisk passionerad äldre svensk- och historielärarinna fick mig att sätta mig i biblioteket och göra ett föredrag om lärarinnans älsklingspoet Bellman. Allt för att imponera på historiens mest otroliga lärare och inspirationskälla. Genom Bellmans beskrivning av världen fick jag kontakt med det paradoxala i närheten mellan mörker och ljus, glädje och sorg, död och liv. Mitt intresse för Bellman var nu väckt till 'världens näst främste poet - naturligtvis efter Shakespeare' som min käre svärfar, författaren och översättaren Paul Britten Austin, gärna brukade säga. Nedan kan du lyssna på första delen av Peter Ekberg Pelzs tetralogi med titeln Himmel Du Andas: